Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - J. A. Eklund: Om karakterslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KARAKTERSLÖSHET. 333
Det är en vurm, att man för sin bildning skall se så mycket som
möjligt. Därför uppsöker man det sammanprässade lifvet i de stora stä-
derna. Därför bör_ man också om möjligt resa Europa eller världen
rundt. Och man tror verkligen, att det lämnar något resultat i bildnings-
väg. Det hjälper dock icke mycket att se., vore det också alla Europas
hotell och kypare. Det kan möjligen ha en påföljd: att ytterligare för-
flacka sinnet.
Den moderna tanken., att människorna böra lefva med midt ute i
världsvimlet eller., som man säger., i den stora bildade världen för att
själf kunna blifva något och sedan i sin ordning kunna göra något genom
sitt inflytande på människor., är en mycket ytlig tanke. Erfarenheten vi-
sar snarare, att det just ingenting blir af dessa människor., som kanthug-
gas och filas af tusen intryck och hänsyn. Den som reser världen rundt för
att utbilda sig., utbildar sig gärna till en andlig profryttare. Och en and-
lig profryttare är det icke mycket med.
Johannes Döparen drog sig ut i öknen. Han gjorde rätt. Inne i
Jerusalem hade han nog blifvit alltför bildad för att kunna predika bätt-
ring för huggorma-affödan. Det hade ej varit lyckligt., om han stannat
hos den bildade världen. Det var mycket bättre., att den bildade värl-
den kom ut till honom i öknen.
Thomas a Kempis lefde i ett kloster. Men icke många hafva inver-
kat så mycket på människor som han.
Galilei bodde under sina senare år nästan alltid på landet., emedan
»staden vore ett fängelse för spekulativa andan.
Det är rätt underligt, att det ej finns flere, som instinktmässigt draga
sig undan - om också icke till klostret eller till öknen - åtminstone
dit., där man kan vara litet ensam. Icke för att bli en Johannes, en Tho-
mas eller en Galilei., utan helt enkelt för att bli en karl för sig, icke blott
ett »bildnings-konglomerat».
Ty där - i den• stilla ensamheten - som ju för öfrigt kan sökas
och finnas hvar som helst - där höres bullret från de tusen bagage-
vagnarne och de tusen människorösterna mera doft. Där kan man höra
en röst, som talar mera sakta, men talar om större ting, om ting., som
höra till andens stilla värld. Där kan man »studera» och finna, att man
kan få veta mer genom att lära känna en enda människosjäl, än genom
att mönstra många kvadratmil folklif. Där kan man finna, att det står
mer 1 en enda bok, om man blott hittar den rätta, än i hela lånbiblio-
teket.
I den lilla kallelsens enkla lif kunna många dagligen upprepade, i
sann mening personliga erfarenheter eller en enda stor erfarenhet bidraga
mera till att fylla själen med rikedom än alla den omfångsrika världens
öfversvämmande intryck. Där kan man lefva för att »bevara sin sjäh.
Där kan man lära sig att älska människan, som världen föga känner till.
Där kan också människan växa. Det är blott ett nästan fult namn på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
