Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - J. A. Eklund: Om karakterslöshet - Frans von Schéele: Olika karaktersbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33-t OLIKA KARAKTERSBTLDNTNG.
henne., det skönaste som finns i skapelsens värld., om jag kallar henne i
hennes växt från hjärtegrunden., såsom jag här kallat henne: en karakter.
När människolifvet därute., atomistiskt som den moderna världsåskåd-
ningen är atomistisk., mer och mer faller sönder i sin enhetslösa mång-
fald, så kan den, som lefver för att bevara sin själ., lefva i samlad full-
het. I stället för att vilja tusen ting kan han njuta den lyckan att i
grunden endast vilja ett. I stället för att tro tusen ting och ändå ingen-
ting tro, kan han smaka glädjen att tro en sanning~ rik och kraftig nog
att bärc1, och leda viljans lif, att väcka och mätta tankens behof, att göra
allt ända ned till hvardagens minsta ting till ett lefvande helt.
Skall den nyskapande ande., vi för en stund sedan talade om., en
gång träda fram i människogestalt - från den moderna, karakterslösa
bildningsvärlden kommer hon icke. Hon kommer nog från någon stilla
vrå, där en själ kämpat sig fram till en karakter - kommer som Luther
kom ur klostercellen, som Johannes Döparen från öknen, som Jesus från
l\1arias hem i Nazaret.
J. A Eklund.
Olika karaktersbildning.
E~t tillägg till ofvanstående.
Ett par reflexioner vill jag tillåta mig anknyta till ofvanstående upp-
sats. - Månne icke dess förf. dömer för hårdt om nutiden i förhållande
till >
>den gamla goda tiden»? I själfva verket torde ej’ de verkliga karakte-
rerna varit fler och bättre förr än nu., men de kommo i viss mån till på
ett annat sätt.
Förf. har själf framhållit de två konstitutiva sidorna i karakterens
väsen: å ena sidan konsekvensen, å den andra friheten.
Under äldre, naivare tider voro no-g människorna i allmänhet konse-
kventare än i våra dagar. Det var så mycket., som då »togs för gifvet»;
det fanns så många lefnadsregler., som en hygglig människa då böjde sig
under i följd . af yttre auktoritet, samhällssed., kyrkodogmer o. s. v. På
så sätt fick man i viss bemärkelse sin karakter till skänks. Man lefde så-
som far och mor och genom vanan gjorde man deras maximer så små-
ningom till sina egna. Den sortens naiva karakterer voro förr vida van-
ligare än i vår tid.
Nu sättes all auktoritet under diskussion"> och man vill ej längre
böja sig för den yttre auktoriteten såsom sådan. För den bildade nu-
tidsmänniskan blir därför karaktersutvecklingen så mycket svårare än för
hennes förfäder. De normer., hon skall uppställa för sitt lif, måste för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
