Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Rich. Lindgren: Några drag ur penningens historia. Föredrag i Jönköpings föreläsningsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39 2 Nl GRA DRAG UR PENNI · GENS HISTORIA.
de illa medfarna kläderna behöfde kompletteras och ersättas med nya.
Sålunda uppstodo lifliga utbyten, och hos herdefolken blef helt naturligt
boskapen, ja äfven tyget den egendom, som besatt det högsta värdet.,
som lät sig bäst förvaras och lättast transporteras.
Boskapen och tyget blefvo sålunda måttstocken på alla föremåls
värden; och språken bevara ännu minnen af denna boskapens och tygets
första betydelse.
Man antager allmänt, att pecunia, det latinska ordet för penning,
härleder sig af pecus (boskap, fä). Och »fä>
> var hos våra förfäder såsom
bekant jämväl namn och värde på all slags förmögenhet.
Ja, äfven i tyget har man velat finna etymologien till själfva ordet
penningar. Detta ord., som fordom användes i den bestämda formen
penning, kommer nämligen från det latinska ordet pannus, som betyder
lapp eller ett stycke tyg. Med den vanliga afledningsändelsen ->)ing» har
ordet först framträdt i Tyskland och därifrån utbredt sig vidare.
AJ boskapen har oxen såväl i tradition som skrift särskildt framhål-
lits såsom en allmän värdemätare.
I Homers sånger betecknas upprepade gånger och på ett tydligt
vis oxen såsom den vara, efter hvars värde andra föremåls värden upp-
skattades.
Sålunda finna vi bland annat däi-i, hurusom en i krig- fångad konungs
son uppskattades till IOO oxar, hurusom en »trefot>> värderades till 12 oxar,
under det att en slafvinna, förfaren i mångahanda arbeten, blott ansågs värd
4 oxar, och Laertes köpte den sköna.,jungfrulig·a Eurykleia för blott 20 oxar.
Äfven Tacitus betygar, att hos germanerna oxarne utgjorde deras
hufvudrikedom - man fixerade sin förmögenhet genom att boskapen
räknades per hufvud., caput, häraf härledningen till ordet kapital (hufvud-
rikedom) - samt att böterna erlades såväl i boskap som tyg. En egen-
domlig kvarlefva af dylika bestämmelser spårar man ännu i svenska la-
gar. Sålunda skulle en spelman, som blef sårad i slagsmål, erhålla i bot
en kvigai dock med villkor att kunna hålla fast henne i svansen, hvilket
ej var så lätt, då spelmannen skulle vara klädd i skor, som voro smorda
glatta. Orsaken till denna bestämmelse var det förakt, hvarför spelmän-
nen på den tiden voro utsatta. De voro så godt som rättslösa. Jämväl
enligt Bibelns vittnesbörd har boskapen gällt såväl som penningar som
kapital.
Ja, ända till en nyare tid har den spelat penningens roll hos många
vidt åtskilda folk, jämväl hos oss, och än i dag gäller den som penningar
hos flera folkstammar såväl i Amerika som i Afrika.
Sålunda har till vår tid bibehållit sig en bytesmedlare, hvaraf Ja-
kobs samtida för fyra årtusenden sedan betjänat sig. Och icke nog med
att oxen tjänat som penningar. Den har äfven fått släppa till skinnet
för andra tiders penningar. Det är det grekiska ordet byrsa, som bety-
der oxhud och som ännu ligger till grund för det franska ordet >)bourse>
>
,
af hvilket vi hafva börs.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
