Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Frans von Schéele: Den moderna bibelkritiken efter Otto Pfleiderer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA BIBELKRITIKEN.
Men föreligger verkligen en sådan fara?
Det är sant, att tillgodogörandet af denna moderna bibelforskning
i viss mån måste förändra uppfattningen af den yttre auktoritet, till hvil-
ken vi ansluta vår religiösa tro. Men sådana förändringar hafva förr
skett, utan att kristendomen själf däraf rubbats.
Den katolska kyrkan binder allt från Augustini dagar sin tro vid en
auktoritet, som förnämligast är kyrkan själf. Katoliken tror på dogmerna,
därför att kyrkan gått i borgen för deras sanning. Mot denna uppfatt-
ning var det Luther uppträdde. Han gick bakom kyrkans auktoritet till-
baka till bibelordets auktoritet. Och denna förändring var på en gång
ett framsteg i utveckling och en »reformation>> till äldre kristen uppfatt-
ning före Augustinus.
Våra dagars kritiske bibelteologer gå nu ett steg längre. De söka
bakom bibelordet tränga fram till den historiske Kristus och erkänna
• blott honom, hans ord och hans lif såsom sin auktoritet. Är icke äfven
detta en naturlig »reformation» - blott ett nytt steg i samma riktning,
som Luther inslagit - ytterligare ett utrangerande af människoverk för
att komma det gudomliga närmare?
Det är sant - den religiösa auktoriteten förlorar därigenom åt-
skilligt af sin yttre fasthet. Bibelordet, sådant det föreligger, är långt
mera påtagligt, än den kritiskt renade Bibel, som man nu söker upptäcka
och rekonstruera. Men så var det också vid Luthers reformation: bibel-
ordet är tillgängligt för många olika tolkningar, och man förlorade där-
för genom dess uppställande såsom enda trosnorm mycket af den dogma-
tiska säkerhet~ som förut kyrkans auktoritet erbjudit.
Men denna förlust är ett oundgängligt villkor för, att auktoriteten
själf skall blifva af högre dignitet. Man måste uppoffra utanverken, för
att få kärnan så mycket orubbligare.
Det hade på Luthers tid varit en omöjlighet att så förandliga den
religiösa auktoriteten, som bibelkritiken nu söker göra. Men våra dagars
teologiska vetenskap står på en annan ståndpunkt än den dåtida. Den
är nu långt mera vuxen att på Bibeln tillämpa den historisk-kritiska me-
tod, som här är i fråga. Och det torde vara dess plikt att ej undan-
draga sig denna uppgift. Den kommer därmed att åter få en stor roll
i religionsutvecklingens världsdrama.
Det gäller ej längre att såsom på kyrkofädernas dagar fixera tros-
uppfattningen i allmänna begreppsmässiga dogmer. Detta förberedande
religionsbildande arbete är väsentligen fylldt. Utan det gäller fastmera
att tränga fram till det religiösa lifvets källrötter och därur få fram nya
flöden – att så rikta innehållet, ej blott rena formen.
Oss synes denna uppgift stor, för att icke säga helig. Och veta
nutidens teologer att gå till dess lösning med på en gång vetenskapligt
allvar och religiös fromhet - ja, då ha vi af deras verk att vänta en
den viktigaste insats i mänsklighetens andliga utveckling. Och de, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
