Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Frans von Schéele: Den moderna bibelkritiken efter Otto Pfleiderer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA BJBELKRITIKEN. 45 1
af en missriktad renlärighet eller missförstådd pietetskänsla sätta sig 1
spärr mot denna utveckling, ådraga sig ett stort ansvar.
Vår tid borde vara så långt kommen i andlig odling och bl. a. äfven
i tolerans gent emot andras meningar, att slika steg i utvecklingen kunde
tagas utan våldsamma brytningar. Hvad fordom kräfde en reformation
n1ed uppläsande af de yttre kyrkobanden, det borde i våra dagar kunna
försiggå i gradvis utveckling, hvarunder de gamla samfundsbanden blott
allt fastare knytas till.
Det beror på de nya tankarnes motståndare inom kyrkan’) om denna
reformation skall taga formen af utveckling eller omstörtning. Och må-
hända beror bl. a. därpå statskyrkans vara eller icke-vara. Vilja de gamla
åsikternas målsmän taga kampen upp med blott andliga vapen, - ja, då
skola nyheterna försvinna förr eller senare, om de ej äga inre bärkraft,
eller ock skola de under fredlig utveckling så småningom blifva de här-
skande. Men sätter man yttre dammar mot det nya, då skall man väl
därigenom kunna försena dess frambrytande, men i hvad fall som helst
skall man genom detta stridssätt framkalla lidelser, som ej ha något att
göra på det religiösa området, och som kunna sluta med att förblinda allt
:flere och :flere för den religiösa sanningen.
Det fordras , för att rätt föra en trosstrid en viss optimism, som ty
värr tyckes oss i en del kyrkliga kretsar i våra dagar vika undan och
lämna plats för en fruktan, hart när, för tidens ondska, mot hvilken
man därför anser sig tvungen att tillgripa äfven yttre försvarsmedel.
Men är väl detta den rätta religiösa uppfattningen? Ligger det ej
i hvarje sund religion en förtröstansfull tillit till sanningens inre segermakt?
Och hvad hjälpa för öfrigt vid trosstrider de negativa medlen, vare
sig de äro af yttre art eller bestå i en ärlig kritik! Det är förkunnelsen
af den egna tron, som ensamt kan tränga ut den andra - om den förra
äger sanningens kraft. Täflen att bjuda hungrande hjärtan näring, och
sanningen skall så till ·sist bevisa sig själf! Och glömmen ej, huru brist-
fällig all mänsklig öfvertygelse är’) huru väl äfven den renast af människo-
förstånd fattade sanning kan behöfva kompletteras och korrigeras af den
motsatta åsikten. - De lutherska teologerna pläga ju i våra dagar er-
känna, att ingen af de kristna kyrkorna är i besittning af den absoluta
sanningen, utan att de olika kyrkorna ha sin plats inom Försynens plan
med kristenheten, till ömsesidigt kompletterande af hvarandra. Men bör
ej detta åskådningssätt tillämpas äfven på meningsbrytningarna inom den
enskilda kyrkan?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
