Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Frans von Schéele: Den moderna bibelkritiken efter Otto Pfleiderer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45 2 DEN MODERNA BIBELKRITIKEN.
antydande svar på dessa frågor. Professor Pfleiderer är så känd inom
den teologiska litteraturen, att ingen kan draga hans sakkunskap i tvif-
velsmål. Det visar sig af hans framställning att han varmt omfattar de
nya ideerna på det ifrågavarande området, men af allt hans föregående
skriftställeri vet man ock, att han besitter en omfattande synvidd öfver
de teologiska meningsbrytningarna i forntid och nutid och att han alls
icke är någon förblindad partiman. Hans ord böra därför äga åtskilligt
af den auktoritet, som vi lekmän behöfva, när vi af fackmännen begära
upplysningar om dagens teologiska stridsfrågor.
Pfleiderer sammanställer den moderna bibelkritiken, som införts af
den s. k. Ttibinger-skolan, med den kritiska historiska forskning, som på
andra områden i våra dagar skilt mellan saga och sanning och förflyttat
till myternas område stora delar af hvad förut räknats såsom historia.
Hvad Niebuhr genomfört rörande Roms historia, det har Ferdinand
· Christian B au r uträttat med afseende på kristendomens historia: med
en positiv och produktiv kritik har han uppfattat kristendomens upp-
komst och utbildning såsom en sant historisk utvecklingsprocess, såsom
produkt af en mångfald organiskt samverkande faktorer, i hvilka mänsk-
lighetens sedligt religiösa ande fann sitt tidshistoriska uttryck. Baurs
kritik var en helt annan än rationalisternas och äfven väsentligt skild från
hans berömde lärjunge Strauss’, som stod långt efter honom i historisk
uppfattning.
Rationalisterna hade lä~ge öfvat sin kritik på den bibliska historien,
m~n därvid kommit till de onaturligaste resultat. I berättelserna om un-
derverken ströko de bort undren, men höllo resten för historisk. Så
t. ex. förnekade de i dophistorien andens uppträdande, men läto dufvans
stå kvar. På detta sätt förstörde de be.rättelsernas poetiska skönhet och
satte i dess ställe en barnslig trivialitet eller en ovärdig karikatyr. Att
hafva gjort slut på dessa försyndelser mot evangelierna, är David
Frie dr. St r au s s’ förtjänst. Han ställde underverkshistorierna under
synpunkten af det myt-begrepp, som redan inom den profana historien
var välbekant såsom tillämpligt på de folkliga sagorna och legenderna.
Men på frågan om denna mytbildnings historiska orsaker, de fakta, som
lågo bakom dem, blef Strauss sva_
ret skyldig. Han kunde ej besvara den,
emedan han försummat, hvad som därför var det oundgängliga villkoret,
källkritiken. Han stannade därför vid det blott negativa resultatet, att
den bokstafliga traditionen var ohistorisk, och så blef hans arbete allde-
les otillfredsställande för den historiska kunskapen. Det var blott ett
förarbete, ett undanröjande af ohistoriska förutsättningar och skefva, ohåll-
bara hypoteser. Det positiva arbetet på den historiska nybyggnaden
öfverlämnade lärjungen åt sin lärare, af hvilken han i förmåga öfver-
träffades.
Baur ansåg, att för att öfvervinna Strauss’ blott negativa resultat
kritiken af den evangeliska historien måste blifva en kritik af de skrifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
