Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Frans von Schéele: Den moderna bibelkritiken efter Otto Pfleiderer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 DEN MODERNA BIBELKRITIKEN.
fjärde evangeliet ej längre kan gälla såsom källa för kunskapen om Jesu
lif och lära, så är det i stället ett oerhördt värdefullt vittnesbörd om
den utveckling, som det kristliga medvetandet genomlupit under det för-
sta århundradet efter Jesu död under inflytandet af den dåvarande tids-
bildningen.
Men på samma sätt förhåller det sig ock med de öfriga evange-
lierna och öfver hufvud med de nytestamentliga skrifterna; de äro enligt
Baurs uppfattning allt igenom närmast vittnesbörd om deras författares
kristliga medvetandej den kyrkliga riktning, som han representerade., de
tidsförhållanden, under hvilka han skref, samt de ideer och sträfvanden.,
som härskade i hans omgifning eller genom honom skulle bringas till
herravälde. Så begynner, enligt Baur, redan på de kanoniska skrifternas
mark samma process af en det kristna dogmats historiska utveckling.,
hvars omedelbara fortsättning sedan den kristna dogmhistori~n är. Den
nytestamentliga teologien kommer först på detta sätt i tillfälle att låta
det rent historiska begrepp, som väsentligen tillhör den, erhålla sin fulla
betydelse. Om förut den bibliska teologien var fången i den dogmatiska
fördomen., att alla dessa skrifter väsentligen innehålla samma lära., så af-
slöjas nu för den historiska blicken redan här i kristendomens början en
mångfald af åsikter och riktningar., ett vardande och växande inom de
med hvarandra sig trängande och inbördes kämpande, hvarandra full-
ständigande och med hvarandra sig förbindande ideerna. I stället för ett
dödt, monotont enahanda träder det kraftigt pulserande lifvet, i hvilket
den nya kristliga anden utvecklar och öfvar sina världsbetvingande krafter.
Man får ofta höra det påståendet, att Baurs uppfattning af urkristen-
domen är en apriorisk konstruktion på den Hegelska filosofiens grund.
Detta påstående hör till de / ables con’l’enues, som okunnigheten plä-
gar utkolportera, under det att de kunnige le åt dem. I -verkligheten är
Baurs åsikt uppvuxen ur de mödosammaste och grundligaste bibliska och
patristiska studier, en frukt af den exakta detaljforskningen, som lång-
samt, steg för steg med tvingande kraft trängt sig på den samvetsgranne
forskaren, och som platt ingenting har att göra med den Hegelska filo-
sofien. Annorlunda ställer det sig däremot visserligen med Baurs dogm-
historiska arbeten. Väl ligga äfven för dessa de allvarligaste källstudier
till grund, men för att bringa de gamla fädernas tankar närmare det nu-
tida medvetandet trodde sig Baur böra kläda dem i Hegels gängse språk.
Det var oförnekligen ett fel, som skadat värdet af dessa lärda arbeten.
Man kan visserligen till hans urskuldande säga, att Baur härvid blott
följde de gamla fädernas egna spår, då de ju ofta sammanblanda dogma
och filosofi och tyda det förra genom den senare; men en så nära för-
bindelse mellan det gamla dogmat och modern filosofi blir alltid något
otillåtligt. Baur själf har väsentligen förbättrat denna brist i sitt sista
och mognaste verk, kyrkohistorien. Liksom han öfver hufvud aldrig
stannade vid något såsom afslutadt, utan alltid var ber~dd att lära mera,
lära af vänner och motståndare, så framträdde detta fortskridande i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
