Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Frans von Schéele: Den moderna bibelkritiken efter Otto Pfleiderer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA BIBELKRITIKEN. 455
uppfattning särskildt däri, att han mot slutet af sin bana lade religionens
tyngdpunkt ej till dess intellektuella, utan till dess etiska sida~ hvilket
sammanhängde därmed, att han kraftigare betonade de handlande per-
sonernas betydelse i historien. Hvad först och främst Jesu person angår,
så kan blott oförståndet göra Baur den tillvitelsen, att han saknat sinne
för dennes ensamstående storhet. Må vi därom höra hans egna ord:
»Allt det som hör till det äkta sedliga innehållet i Jesu lära, såsom det
framträder i bergspredikan, i liknelserna och Jesu öfriga läroföredrag,
hans lära om Guds rike och villkoren för delaktighet däri’) på det männi-
skorna skola komma i ett rätt sedligt förhållande till Gud, utgör kristen-
domens egentliga väsen, dess substantiella medelpunkt, det är dess öfver
allt enskildt öfvergripande princip, det allmänt mänskliga och sant gudom-
liga hos honom, det eviga, universella, absoluta i honom, det som för-
länar den högsta, absoluta betydelsen åt kristendomen och därmed åt
Jesu person, i hvilken först denna fria, från allt orent befriade, hvarj e
falsk förmedling undvikande uppfattning af förhållandet mellan Gud och
människa kommit till lefvande medvetande och erhållit sitt renaste och
omedelbaraste uttryck.» Sådana ord, som i en Baurs mun ej äro tomma
fraser, utan bekännandet af den uppriktigaste öfvertygelse, borde väl
skydda honom för förebråelsen, att han saknat pietet för den helige. - -~
Naturligen har den teologiska historieforskningen icke efter Baur
stått stilla, och det ligger i sakens natur att under dess fortskridande
äfven mycket varit att förbättra och fullständiga inom de af Baur grund-
lagda åsikterna. Man har bestämdare urskilt de mångfaldiga, i urkristen-
domens utveckling samverkande faktorerna, och därmed har vunnits en
allt rikare och trognare bild af den kristna kyrkans begynnelse. Men
äfven vid detta fortskridande utöfver Baurs ståndpunkt har man betjänat
sig af hans metod.
Denna metod har under de sista decennierna äfven blifvit tillämpad
på den gammaltestamentliga historien och har där fört till likartadt re-
sultat, till en helt ny insikt om den israelitiska religionens verkliga ut-
vecklingsgång. Hade man förut utgått från den dunkla urtiden, rörande
hvilken inga samtidiga källor stå till buds, och därför rört sig med vaga
och godtyckliga hypoteser, så har man nu af Va t k e, R e u s s, K u enen
m. fl. lärt att taga orienteringspunkten inom profeternas tid, i hvilkas
skrifter vi äga autentiska källor för kunskapen om Israels religiösa och
borgerliga tillstånd på deras tid. Med utgångspunkt härifrån är det möj-
ligt att sluta sig tillbaka till de verkliga händelserna i de föregående
epokerna, och därvid vinner ens åsikt i vissh~t i samma mån, som den
å ena sidan är ägnad att förklara den egendomliga utvecklingen af Israels
religion i profetismen, och å andra sidan vinner stöd genom analogi med
den semitiska forntiden öfver hufvud på grundval af vår tids jämförande
folk-, språk- och religionsforskning. Så har äfven här den metodiska
källkritiken i förbund med den allmänna jämförande religionsvetenskapens
omfattande kombinationer ledt till en liknande omhvälfning af vår upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
