Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTISK MYSTIK.
I »Studier till filosofiens historia och system» af 1835 framställer Atter-
bom saken ytterligare:
»Öfverallt hvar kärlek uppenbarar sig, lämnar den tanken långt bakom
sig. - - H varje storartad handling, hvarje yttring af en sant gudafylld själ
framträder fördenskull som en öfverraskning, och beledsagas af den känsla, att
hon aldrig sku1le kunnat a priori uttänkas; hon är i själfva verket en ny ska-
pelse, underbar såsom skapandet af universum.»
Man påminnes om följande ställe ur Fågel Blå från 1813:
» Tror du att solens brand och hjärtats slag
och minnets suck och blommans morgondoft
och vårens lust och ungdomens förtjusning
på någon slutkonsts lagar grunda sig?
Nej! ur en lågande inbillnings fullhet,
en kärlek, som ej fann sin like, födde
den härliga naturen för att träffa
ett föremål att älska och att se.»
Och man erinrar sig den schellingska läran öfver hufvud om identiteten
mellan den genialt skapande verksamheten mom intelligens och natur. Då
konstnärens verksamhet nu framför andra är en dylik påtagligen skapande,
förstår man ock från en sida romantikens höga uppskattning af konstnärer och
konst. -
Om förhållandet mellan tillvarons faktum och det diskursiva tänkandet
uttalar sig Atterbom vidare så i boken från 1835:
»Huru långt vi ock må hinna med att upplösa varandet i tänkande, åter-
står dock alltid själfva det innersta reala, d. ä. själfva det innersta lifvet såsom
en för begreppet oåtkomljg rest, och det är denna som gör det speciella af
all individualitet till en helig gåta*. Denna rest skulle däremot alldeles för-
svinna, om varandet vore något blott i logisk mening nödvändigt.»
Adresseringen till H egel är här tydlig nog; därom strax mera. - Världs-
problemet är således ej något räkneexempel, som går jämnt opp. »Gåfves in-
tet vetande af annat slag» (än det abstrakt förmala, matematiskt och logiskt)
»så kunde man aldrig säga om någon spekulativ (?), någon moralisk, någon
religiös sanning - - att man visste den. Men i en ytterst fattig själserfaren-
het befinner sig enhvar, som icke varsnat, att man känner sig veta hvarje så
,; Racines Athalie, säger skalden annorstädes, står så mycket öfver den franska klassi-
citetens öfriga verk, emedan den röjer en ’’ blixt frå n individualitetens och historiens himmel".
Ofvan är anmärkt, hur pseudoklassiciteten är ohistorisk och opersonlig, generell och rationell.
Individualiteten med sina motsägelser, som först lösas i det omedvetnas skugga, är däremot
tydligen en mystisk totalitet, hvarpå en helt annan poesi måste byggas än Corneilles och
Voltaires.
Svensk Ti’dskrift 1894. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
