Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTISK MYSTIK.
beskaffad sanning på ett helt annat vis, ett ojämförligt innerligare, ett hela den
mänskliga personligheten mera gripande, bestämrnande och utbildande, än när
man känner sig veta hemligheten af en kalkyl eller af en sorit. » Endast vår
»osöndradt erfaran4e personlighet» kan få någon, låt vara relativt dunkel,
förnimmelse af sanningen 1 dess totalitet; detta varder aldrig möjligt för det
isolerade förståndet.
Och härpå faller då den rationalistiska uppfattningen af tingen liksom
den rationalistiska kunskapsteorien.
Enligt Atterbom är sålunda det absoluta eller tingens grund en realitet,
som icke kan nås genom det generella logiska tänkandet och icke heller genom
sinnligt-empirisk kunskap. Det är mystiskt d. v. s. alogiskt och kan endast upp-
fattas på en väg, som själf är mystisk: intuition, »intellektuell» eller »absolut»
åskådning, omedelbar, blixtlik psykisk erfarenhet. Äfven kunskapsprincipen
är alltså alogisk. Jvfen därför är den icke antilogisk utan tvärtom en öfver-
logik, som, för att bruka Atterboms eget uttryck, begriper »reellt» d. v. s.
syntetiskt och innerligt. I Idunarecensionen r 820 säger sig Atterbom också
våga »den paradox», att i poesi, filosofi och religion endast »det obegripliga
kan reellt begripas», hvarvid det »obegri.pliga » tydligen är == det som ej kan
upplösas i begrepp utan kräfver en dylik totalkänsla. *
Man skulle tro, att detta mystiska absoluta hos både Schelling och Atter-
bom måste uppfattas panteistiskt och utesluta läran om en personlig Gud. Från
mer och mindre ortodoxt håll hördes ju slika anklagelser - i Sverige gjorde
sig bl. a. gamla skolans organ »Allmänna Journalen» till målsman därför, un-
der den långa filosofiska fejden före Atterboms utrikesresa 181 7. Men redan
då är Atterbom öfver sin första ungdoms »estetiska panteism» och han beto-
nar sin teistiska världsåsikt, hvilken i själfva verket ock var den enda som
tillfredsställde hans behof af personlig kärlek och personligt förstående. 18 20
skrifver han om Schelling (hvilket då ock gäller honom själf) att denne »visser-
ligen ser i Gud sitt ett och allt - - men erkänner i detta urväsende, såsom
dess egentliga gudom, en praktiskt lefvande och moralisk vilja, frihet, kärlek»,
’i- B. E. Malmström, hvars teckning af Nya skolan öfver hufvud är viktigare för känne-
domen af Malmströms egen psykologi än för de skildrade författarnes, berömmer sig nästan
af sin oförmåga att förstå denna enkla sak (Svenska Vitterhetens Historia V, sid. 395). På
ett föga intelligent eller också icke rätt ärligt sätt rycka Malmströms följande reflexioner Atter-
boms yttrande ur dess sammanhang, så att blott det paradoxala i form kvarstår för läsaren.
Af märklig beskaffenhet är ock polemiken mot Atterboms åsikt, att poesien är -mystisk, då
den är sinnebildlig (se här nedan), ty då skulle hela universum, "såsom en sinnlig uppenba-
relse af andliga ideer, vara mystiskt", men så "fattar man väl i allmänhet (!) ick~ detta ord".
Men just så fattade Atterbom det, och Malmström hade ingalunda behöft särskildt framhålla
sin bristande intuition på denna punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
