Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTISK MYSTIK. 46 7
hvilken danar människan till en likaledes fri varelse. Och Atterboms senare
utförliga filosofiska verksamhet har som sitt stora slutmål en spekulativ teism,
utgången från Schellings princ"iper. Karakteristiskt nog betonar han också
vid hvarje tillfälle hos denne sin älsklingsfilosof hans fortgång från en mer
panteistisk till en mer teistisk åskådning.
Atterboms mystiska substans får betraktas som ett utflöde af den person-
lige guden i själ och värld, en hemlig och dock uppenbar brygga mellan
närvarande existens och en rent osinnlig.
* *
*
Fram på 1820-talet började i Tyskland Schellings identitetsfilosofi undan-
trängas af Hegels panlogism. Att den senare för Atterbom aldrig kunde bli
hvad den förra varit, ligger i öppen dag.
Dess princip, det diskursiva tänkandets innehåll som det sanna var’at,
»allt är logiskt», var ju raka motsatsen til Idet mystiska som tillvarons alogiska
eller öfverlogiska och för det diskursiva tänkandet oåtkomliga rot.
Men icke blott teoretiska utan ock personligt-psykologiska skäl bestämma
Atterboms uppfattning. I en skrift »Tankar om kritiker» (1841-45) redogör
han på ett intagande sätt för orsaken till sin och sina ungdomsvänners sympa-
tier för Schellz"ng, hos hvilken de »tyckt sig finna en djupt själfull och innerst
religiös världsåsikt, där naturen visade sig vara en gudomlig organism af idel
människobesläktad lifaktighet och fägring, historien en härlig tragedi öfver te-
mat af Calderons ’Lifvet en dröm’ och poesien identisk med själfva system-
principens friska intuition». Sedan hade han ej kunnat »känna sig fullt belåten
med en logiskt-idealistisk metafysik» (tydligen Hegels), som, fastän vördnads-
värd, »ej syntes vara så oinskränkt och så fullständigt som den Schelling-
ska en .föreningspunkt .för lifvets alla heligaste och käraste intressen». Det
sista är ytterligt karakteristiskt: Atterboms kärlek till det värdefulla, hans ideali-
stiska optimism föra honom till den åskådning, som han finner motsvara sin
själs kraf. Och för hans lefvande skaldeuppfattning syntes tillvarons blom-
strande mångfald stelna till is i Hegels majestätiska palats af entia abstracta.
Hegelianismens hufvudbetydelse inom filosofiens historia sätter han då
däri (Studier etc. 1835), att de·n med genomförd följdriktighet vandrat till slut
»den enda stora afväg, som återstod för det spekulativa tänkandet» (häri har
historien icke gifvit honom rätt), innan den äkta teismen kunde uppresas från
schellingiansk basis. Och denna sista stora afväg var »den fulländade rationa-
lismen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0479.html
