Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ROMANTISK MYSTIK.
Ett nästan till banalitet ofta förekommande missförstånd må här af-
lägsnas. Då Atterbom så gör »natten», »det dunkla» eller »mystiska» till
den sant skapande principen inom natur och människosjäl, så betyder detta
icke, att denna princip är någon »natt» i och för sig utan endast för oss;
den rymmer ju tvärtom det högsta, för mänskoblickar ej skönjbara ljuset. Ej
heller må denna natt förblandas med det mot ljuset och världsharmonien fient-
liga »irrationella kaos», hvars prästinna Sysis är tecknad i »Fågel Blå» och
som just är den verkliga, den dämoniska natten.
Med andra ord: termerna »natten» etc. äro uttryck för vår oförmåga att
på rationell väg genomtränga mysteriet; de äro formellt negativa eller privativa
uttryck alldeles som Hartmanns »omedvetna», Spencers »ovetbara» - priva-
tiva uttryck, hvilka 1 själfva verket hölja allt det, som är vårt väsens högsta
och innersta.
Helt säkert hade äfven mycket af den tyska romantikens hänförelse för
natten denna betydelse och kan därför icke obetingadt affärdas med det popu-
lära talet om ljushat o. d. Det »fräcka ljus», hvarom Novalis ordat, betyder,
från denna väsentliga sida sedt, endast en framfusig rationalism eller en brutal
prosa, som obehörigt tränga in i själens helgedomar.
Härmed förnekas naturligen ej, att särdeles i Tyskland, men äfven i
Sverige, den berättigade propagandan för mystik slog öfver i teoretisk och än
mera faktisk ensidighet. Man behöfver blott läsa en del af Novalis’ aforismer
eller t. ex. Atterboms beryktade passus om språkets metallitet för att inse, att
sundt förnuft och rationellt tänkande stundom hade behöfts, då de dock icke
anlitades. Det är bekant, hur mycket slikt nonsens romantikerna kunde för-
svara med sm mys~ik, medan de - äfven teoretiskt - icke alltid ha gjort
rättvisa åt tänkande och empirisk forskning. Härigenom hafva de skadat
den djupa och sanna grundåskådningen om en mystisk princip och dess be-
skaffenhet och kommit ut på romantikens stora gungfly – nyckens, god-
tycklighetens - där väsenlösa irrbloss fladdra förbi utan mening och mål.
Litteraturhistorici hafva icke heller försummat sm skyldighet att framhålla.
detta otvifvehktiga faktum.
Och dock - våra fosforister ha själfva protesterat mot tillvitelsen, att de
fattade den intellektuella åskådningen som ett godtyckligt, »af vissa individer
för sig enskildt pretenderadt sinne» och fantasien som vare sig kunskapsorgan
i stället för förnuftet eller som princip för det praktiska lifvet (se Svensk Lit-
teratur-Tidning 181 7 n:o 6 och 1818 n:o 1 ). :Man må därför verkligen befria
dem från nämnda teorier såsom satser i skolans program, äfven om de gifvit
faktisk anledning till en· eller annan misstanke i denna riktning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
