Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 2 ROMANTISK MYSTIK.
Då själen är så öfverfull, måste den sammanflyta med oändligheten. Där-
före älskar Atterboms romantik att försänka sig i det månbelysta alltets poesi.
Men på samma gång finns det väl knappt någon annan svenskskrifvande
skald utom Topelius, hvars lyrik, som en frisk, ljusgrön äng i glädtigt solsken,
kan så myllra af den nordiska vårens eller sommarens blomster och färger.
Den förfogar verkligen öfver
»de gyllne små nycklar till sommarens sal»
och uppenbarar dennas hemligheter i ljusa syner. Atterbom älskar sk~1ggorna
men äfven dagsljuset, alldeles som hans mystiska idealism icke förtager utan
uppbär hans kärlek till sinnevärlden och lifvet.
* *
*
Man känner den hufvudroll estetiken spelade i romantikens lifsbetraktelse.
- Konst och verklighet voro ju egentligen detsamma; konsten fortsatte inom
människoanden naturens omedvetna skaparverksamhet, och å andra sidan var
naturen själf en skaparandens genialiska och inspirerade dikt. Hos konstnären
finnes det skapande geniet sålunda i hög grad. Och då nu mystik är tillstädes
desto mera intensivt ju högre en lifssfär står, så måste konstnären och konsten
vara mystiska företeelser par preference, och allt, som ofvan är sagdt om my-
stikens öfverlogiska art, passar särskildt in på dessa.
Det är till och med troligt, att Atterbom nått sitt allmänna åskådnings-
sätt på estetisk väg. Han ledde sig knappast från existensens mystik till det
skönas utan · snarare tvärtom. I hvarje fall uppvisar han tidigt skönhetens
mystiska innebörd, och de i uppsatsens början citerade Fosforosreflexionerna
från I 81 I äro, betecknande nog, i själfva verket estetiska.
1\1:an behöfver väl eJ påminna om, huru det är Schellings estetik som
fosforisterna här införa. Så i de rader ur det gamla Fågelblåfragmentet, som
·häfda att världen är världspoemet:
» Har något kallt beräknande förstånd,
~n klokhet, lik den mänskliga, väl bildat
den borg af ljus och natt, där skaparn bor,
de bloss, som tindra från dess höga tinnar?
Nej, ur en lågande inbillnings fullhet» o. s. v.
Och då är äfven dikten, tagen i så vidsträckt mening, »den egentliga naturen»,
»materiens lif och mönster». Den är, fortfarande så utsträckt, det innersta af
allt. Mindre än något kan den uppkomma på rationell väg. Redan Goethe
har ett epigram:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0484.html
