Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTISK MYSTIK.
I dikten »Eolsharpan» med dess geniala rytmik upplåta s1g dessa djup;
följande rader t. ex. hafva något nästan magnetiskt:
»Månan strimmar,
nattens timmar
öppna snart min dunkla graf:
strängen brister;
kall och bister
stormen gungar sömnens haf. »
Så klingar direkt ut i toner
C
»hvad blott ofödd Psyke känt.» -
Äfven här visar sig Atterbom som den revolutionära gruppens geni och
programställare. Eolsharpan, det är den rornantiska lyrikens symbol.
* * *
Kritiken har riktat anmärkningar mot en dylik absolut stämningspoesi.
Man har sagt, att den öfverskrider poesiens råmärken, att den är dunkel, att
bestämdt innehåll och klara linier icke minska utan höja själfva stämningens
rikedom. Man har klandrat dess drömlika kynne och dess verklighetsskygghet.
Allt beror naturligtvis på hur romantikern lyckas. Kritiken har haft orätt
för så vidt den har talat generellt, men rätt i förhållande till en stor mängd
enskilda fall. Om versmusiken och dessa symboliska drömbilder, som flyta
ofvanpå dess svall, kunna sätta i dallring eljes okända strängar och frammana
eljes okända syner i vår själ, om de kunna fasthålla drömmens egendomliga
och öfverlägsna poesi, så är dikten naturligtvis själf poesi så god som någon,
blott finare i teknik, mera »zart» i stämning. Då griper den vårt innersta så
fullt och helt, som ingen verklighetsdikt kan göra efter. Och står den objek-
tiva och plastiska teckningen faktiskt i vägen för diktens oändlighetsverkan,
så må den trots alla doktriner hänsynslöst bort. Hettner påpekar· med rätta
i sin bok om den tyska romantiken (sid. 59), hur dennas musikaliska grundton
medförde en stämningsstyrka, som i sin art varit otänkbar tillsamman med
större pla-stik. Att här klandra det »drömlika» är meningslöst; just det
drömlika är diktens styrka. H vad skulle den yttre massiva verkligheten här
att göra?
En annan sak är, att stämningen i mycken poesi just beror på inne-
hållets plastiska bestämdhet. Men det finnes en mängd poetiska instrument -
från kitaran till eolsharpan själf.
Felet ligger således ej i romantikens teori utan i dess praxis. En stor
del af dess s. k. alogiska poesi är verkligen ett meningslöst eller svårtydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
