Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 ROMANTISK MYSTIK.
brödernas radikala nyromantik utan hela den romantiskt och nationellt färgade
litteratur, hvilken i de olika länderna följde på pseudoklassiciteten. Likasom i
Danmark icke blott Schack Staffeldt och Ingemann utan äfven Oehlenschläger
föra med sig det nya seklet, så lefver romantiken hos oss icke blott i Atter-
bom eller Stagnelius och Almqvist utan ock hos Tegner.
Men icke desto mindre hade denne, som bekant är, mycken frändskap
med förra seklets rationella och klassiska anda. Själsläggning, barndomsintryck
och studier hade alla medverkat därtill, och Tegners blick var alltför be-
stämdt fästad vid denna världens ting för att han med hela sin varelse skulle
kasta sig ut i den egentliga romantikens mystiska oändlighetshaf.
År I 820 skrifver han sin promotionsepilog i Lund, den dikt, som fram-
kallade det antydda meningsbytet med Atterbom. Det var ju ingalunda första
gången han angripit romantiken, men aldrig rör han så vid dess centrala
lära som här.
l\’1an påminner sig de bekanta orden:
»H vad du ej klart kan säga, vet du ej;
med tanken ordet föds på man_
nens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Tro ej det mörka är betydningsfullt,
just det betydningsfulla är det klara», etc.
Atterbom svarade bl. a. i en poetisk »recensionsblomma» öfver Tegner
och vädjade till den gamle hellenen:
»Öppna din Plato och döm, om han yrat i feber, fast ofta
språket fått stanna bakom känslans och aningens blick.»
Sin klassiska form fick hans åsikt dock i den omarbetning af kalenderns
»Fridsrop», som står att läsa i de samlade dikterna:
)) Dunklet bekrigen I. Godt! men hvarhelst ett verkligt sig vzsar,
är det dunkla dock med såsom det ljusas beting.
Natten, den trogna, alltjämt är färgers och skepnaders moder,
närer dem huldt vid sitt bröst, räcker till fadern dem fram.
Och när i rymden de se’n -
bland vimlet och gnyet förspridas,
bor !zon inom dem som tyst aning om skapelsens ord.
Så ock i dikten det gifs, ja i tänkandet sjä1ft, ett förborgadt,
heligt, hemlighetsfullt, roten af tanke och dikt.
H vad ur det innersta hörs, kan blott ur det innersta fattas:
sådan är lifvets myster, sådan är sångens mystik. »
Ståndpunkten har här ett så slående uttryck~ att det ej gärna kan öfver-
träffas eller, tycker man, missförstås. H vad försvarar Atterbom här? Sin ofvan
skildrade filosofi och konstlära, och man påminner sig den formellt privativa,
i själfva verket positiva betydelsen af termerna »det mystiska», »det dunkla».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
