Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - A. H.: Spansk nutidslitteratur. Några anteckningar. I. D. Juan Valera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSK NUTIDSLITTERATUR.
tive ländernas språk och litteratur. Att hans kunskap i engelsk och fransk
litteratur äfven gick på djupet, därom bär hans kritiska skriftställarverksam-
het månget vittnesbörd.
Aterkommen till Madrid, inträdde han 1859 i redaktionen af tidningen
El Contempordneo, som under liberal flagga tjänade moderata intressen. 1866
sände O’Donnells kabinett honom till Frankfurt såsom ministre plenipoten-
tiaire, men redan 1868 är han åter i Madrid för att såsom generaldirektör
ställas i spetsen för den allmänna undervisningen.
Han var äfven medlem af den kommission, som spanska cortes utsågo
att erbjuda Amadeo Spaniens krona. Sin diplomatiska bana afslutaqe han ef-
ter att hafva varit ambassadör i Lisboa, Washington och Dresden, och han
har sedan uteslutande ägnat sig åt en omfattande författarverksamhet, som är
präglad af en universalitet, förvärfvad af vetensk~psmannen, diplomaten, poli-
tikern, tidningsmannen. Han är skald och romanförfattare, kritiker och essay-
ist och hans stil anses af hans landsmän såsom mönstergill.
Jämte Canovas och Menendez Pelayo intager Valera den högsta rangen
mom de akademiska kritikernas led. Hans förnämsta arbeten på detta om-
råde äro: Estudios criticos sobre Hteratura politica y cosfumbres de nuestros
dias (1864), Disertaciones y juicios literarios (1878), Apuntes sobre el nuevo
arte de escribir novelas (1887) och Cartas americanas (1889 o. 90), hvilka
alla utkommit i bokform.
Dessa kritiska arbeten äro lärda, men icke pedantiska, undervisande, men
på ett angenämt sätt. Den spanska, icke akademiska kritiken vill gärna däri
finna dilettanten-aristokraten, som har sett allt, känner allt, vet allt, men icke
tror helt på något, skeptikern, som visserligen icke nekar, men som är full
af tvifvel.
Valera äger emellertid den förtjänsten att förläna ett visst behag åt allt
hvad han kritiskt behandlar, och den kåserande formen, som han därvid med
förkärlek begagnar, har förskaffat hans kritiker en stor läsekrets bland högt
bildade kvinnor och män inom Spanien.
Hans stil är här måhända icke så flytande som i hans berättande prosa
och den saknar kanske prec1s10n, men den är full af originalitet och humor.
Hans Apuntes etc. äro riktade mot Zolas efterhärmare i Spanien. Men
öfver de skarpa angreppen mot den naturalistiska skolan är humorns slöja
kastad och analysens törnen äro gömda under konstnärligt virade blomster-
girlander.
Valera är här, såsom alltid, den stora konstens vän och förkämpe.
’Naturalismen skall aldrig blifva stor konst, lika litet som fotografi.en’. »El
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
