Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - H. D.: Ett bidrag till skolfrågan. Kunna våra allmänna läroverk allt fortfarande vara i saknad af en verklig afslutningsklass på skolans mellanstadium?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BIDRAG TILL SKOLFRÅGAN.
riskt gifna och med de ständigt mer och mer differentierade samhälls-
behofven. Ingen kan förstå~ hvilken olycka skulle ligga däri, att ett land
äger skolor af många olika slag. Men att det för en skola är olyckligt
att äga många olika uppgifter och ändamål., det är lätt för hvar och en
att inse. Däraf blifva ouppfyllda plikter en oundviklig följd. Redan
denna långa tidssträcka af nio år kräfver en tudelning, och de vidt skilda
bildningsbehofven kräfva ett verkligt och nyttigt examensmål jämte det
enda som nu finnes.
Men saknaden af en verklig afslutningsklass på skolans mellanstadium
- för att nu åter reducera missförhållandet till dess minsta dimensioner -
har följder, som äro märkbara långt utom skolan. Skolan är i samhället
ett alltför centralt organ, att icke dess brister bli samhällsbrister., och
tvärtom.
H varför sättas väl år efter år så många gossar, hvilka deras föräl-
drar eller deras sociala villkor dock bestämt för det praktiska lifvet., in
i ett läroverk., som så litet tar hänsyn till den skolbildning sådana gossar
behöfva? Är det icke alldeles tydligt, att här inom vårt samhälle före-·
finnes ett bildningsbehof, hvilket icke är tillgodosedt? Att här år efter
år ställes till statsskolan en, mången gång nästan rörande, vädjan, hvars
naiva förväntningar år efter år hugnas med stenar i stället för bröd?
Man må förebrå mången de praktiska yrkenas man den ringaktning, den
ovilja kanske, han visar mot skolan; för en enda. oförrätt förgäta vi lätt
många välgärningar. Men man må ej förebrå ensamt honom. Ty han
hade haft rätt att få mer, än han af skolan fick. Och har han ej dubbelt
skäl till klander, när det är statsskolan, som så, till förmån för en mino-
ritet, försummar det bildningskraf, som hai1s egen stora samhällsklass mer
och mer känner?
Är det icke vidare tydligt, att denna saknad af verklig afslutnings-
klass på skolans mellanstadium rent af tvingar ynglingen att i det längsta
sitta kvar på skolbänken, äfven om utsikterna att hinna fram till student-
examen äro än så små ? Det kan redan vara illa nog, att det under de
många åren finnes så litet, som uppfordrar honom till att tänka på, om
tiden icke möjligen kunde användas på ett för hans framtid nyttigare sätt.
I en skola, där allt tages klassvis, där man flyttas och följer med alla de
öfriga från det ena trappsteget till det andra, knogar framåt efter trum-
man jämnt och stadigt utan att någonsin komma till n~gon bestämd väg-
skillnad, där följer man med strömmen och tänker knappt på att göra
annat. Men nu kommer härtill det positiva skälet: vinner man ej målet
studentexamen, så tycker man sig med sin skolgång icke ha vunnit något
mål alls. På det viset kommer mången för boken föga lämpad individ
att hänga med upp i öfverskolans klasser ett eller annat år, innan han
kan besluta sig för att afgå. Så går ett eller annat af hans bästa ung-
domsår så godt som förloradt, just den tid, som varit den bästa för in-
lärandet af den praktiska handtering, som till sist blir hans uppgift i lifvet.
Från skolans synpunkt är han under tiden endast en hindrande och tyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
