Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Emil Svensén: Mytologiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTOLOGISKA SPÖRSMÅL. 543
Mitragrottor och andra tydliga spår af denna kult hafva JU anträffats i grann-
skapet af Rhen och Donau. Äfven vid Svarta hafvets norra och östra strand,
särskildt i det Bosporanska riket, kunna möjligen gotiska stammar kommit i
mer eller mindre förtrolig beröring med utlöpare af den iraniska kulturen.
Om det således lyckats att uppvisa samma myter hos perser och germaner,
följer däraf icke omedelbart, att de en gång varit he]a den ariska stammens
samegendom och följt dess aflägsnaste grenar till nya hem. Denna slutsats
kan endast då med visshet dragas, när språk.forskningen lägger sitt ord i våg-
skålen och uppvisar mytfigurernas namn å båda sidor såsom sprungna ur en
gemensam rot. :Medelbart gäller detta äfven vid jämförelse mellan de indiska
och germaniska myterna. De förra torde i stor utsträckning hafva ingått i
de närsläktade persernas mytkrets, som endast är fragmentariskt känd, och
sannolikt haft långt flera beröringspunkter med den indiska, än vi nu känna
till. Då Viktor Rydberg af samma myters förekomst hos Österns och Nor-
dens arier velat sluta till deras uråldrighet, kan denna anses fullt bevisad
endast i den mån, som han uppvisat språkliga gemenskaper mellan dessa ·
myter.
Bortom romaretiden ligger en tid, då germanerna stodo i omedelbar
beröring med kelterna. Då på Jutland funnits silfverfat af kel.tiskt ursprung,
sirade med gåtlika bilder, måste dessa bilder en gång hafva kräft sin förkla-
nng, när de kommo under nordiske mäns ögon. Fingo dessa sålunda då och
då kasta en blick in i kelternas mytvärld, kunna de näppeligen hafva und-
gått att taga varaktigt intryck däraf.
Men redan kelternas myter äro blott föga kända, och bortom dem för-
lorar sig allt i dunkel. I fråga om etruskerna, med hvilka nordbor äfven haft
samfärdsel, torde detta dunkel måhända skingras den dag, då man lärt sig
tyda skriften på linnebindlarne från sarkofagen i Agram. Men bortom dem
skymtar en annan folkstam, som en tid troddes hafva gjort en stor insats i
vår äldsta odling, nämligen serniterna. I våra dagar börja de åter komma
till heders, men icke så, som gamle Sven Nilsson ville, att feniciska skepp
skulle gästat våra aflägsna kuster, utan så, att deras köpmansvaror skulle steg
för steg spridt sig öfver Europas fastland upp till våra bygder, i utbyte mot
bärnsten och andra värdeföremål. Vid skånska stranden och i norra Tysk-
lands jord hafva funnits skålvagnar af det slag, som Konungaboken skildrar
såsom befintliga i Jerusalems tempel, och underredet till en dylik kan ännu
ses i vårt nationalm11seum. Hafva dessa vagnar användts till religiöst bruk,
måste vissa religiösa föreställningar hafva följt dem hit upp, och det vore
värdt att veta, om guldvagnen i folksagan, som blott en torsdagsnatt kan lyf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
