Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Emil Svensén: Mytologiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTOLOGISKA SPÖRSMÅL. 547
.
dare bakom sig, skulle kunnat föra bågen och råka ett osedt mål. Men äfven
den klassiska forntiden skyggade ju ej tillbaka för att tänka sig och af.bilda
en blind bågskytt. Cupidos pilar träffa ju, som bekant, rätt väl ibland. Har
vår svenske skald Vitalis omedvetet funnit det rätta, då han i sin satiriska dikt
om Nordens gudar kallar Höder »bärsärkarnes Cupido »? Och bar på något
sätt föreställningen om denne senare, som ju icke skyr att rikta sin pil mot
sma olympiske bröder, kommit att mänga sig in i någon urgammal nordisk
saga om brodertvisten i Asgård?
Af den ständiga växelverkan, som v1 tänkt oss mellan nordiska och främ-
mande myter, skulle ytterligare följa, att äfven naturmyterna måste i någon
mån träda tillbaka från den framskjutna plats, som blifvit dem tiHerkänd i våra
fäders hedna tro. I samma mån de främmande beståndsdelarne i ·denna tro
kommit från högre stående kulturfolk, i samma mån minskas sannolikheten
däraf, att dessa lån i den form, hvari de nådde hit upp, i sin ordning voro
naturmyter. De må hafva varit det i sin begynnelse, men denna karakter
har försvunnit, allt efter som det folk, från hvilka de utgått, stigit i odling.
Då de gått upp i de nordiska myterna, har dessas sträfvan att assimilera det
främmande elementet mynnat ut i en mer eller mindre helgjuten sammansmält-
ning af de inhemska, till sitt ursprung naturmytiska motiven med de främmande,
som oftast hunnit få en annan och högre innebörd.
Med naturmyterna har åtskilligt ofog bedrifvits. Viktor Rydberg har med
icke oförtjänt skärpa gisslat »Väderleksmytologerna» och deras äflan att öf-
verallt se solar gå upp och ned. Vi känna icke till Oxfordstudenternas bevis, att
professor Max :Muller i själfva verket intet annat är än en solmyt; - men vi
misstänka storligen, att det kan vara rätt så godt som många af dem, hvilka
nu gå och gälla såsom bindande bevisning bland erkända mytologiska auk-
toriteter. Med allt detta få likväl dessa mytförklaringar icke underskattas. De
ursprungliga, inhemska naturmyterna bilda allt jämt inslaget i den mytologiska
väfnad, på hvilken folk.fantasien arbetat under långa tidsåldrar, utan att någon-
sin få den färdig. Men bredvid dem ha från urminnes tid andra motiv spe-
lat in. Att påstå, att »nästan allt vi i den fornnordiska mytologien beundra
för dess moraliska och religiösa djup beror på inflytande från kristendomens
läror och legender» är lika ohistoriskt, som om man ville i allt detta ädla
och sköna se idel uråldrig visdom, genom många årtusenden nedärfd från
ariske urfäder. I stället hafva genom årtusenden naturmotiv och etiska motiv
under ständig kamp täflat om herraväldet, och frukten af qenna kamp har
blifvit den nordiska mytologien.
Då vi tala om etiska motiv, förgäta v1 ingalunda, att äfven dessa under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
