Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Emil Svensén: Mytologiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTOLOGISKA SPÖRSMÅL.
gått en fortskridande utveckling allt ifrån den tid, då folken började öfvergå
från att blott se Gud i naturen till att äfven se Gud i historien. En af de
störste bland våra dagars vilsegångna andar, Friedrich v. Nietzsche, har i ty
fall gifvit ett uppslag, om hvars rent etiska värde man må tänka hvad man
vill, men hvars betydelse för mytforskningen är så mycket mera ostridig. Vi
afse naturligtvis hans geniala upptäckt af motsatsen mellan herremoral och
slafmoral. »Die Guten» hade sin motsats i »Die Schlechten », innan de funna
den i »Die Bösen». ,>De gode» voro alltid de, som kunde omtalas i första
personen pluralis, och för hvilka »gode gudar» var liktydigt med »våra gudar».
Men det behöfdes icke mer, än att samma folk, som nyss med förakt sett
ned på besegrade motståndare, en vacker dag måste med hat skåda upp till
segrande förtryckare, för att råmärket mellan »die Schlechten ». och »die Bö-
sen» skulle varda öfverskridet. Och sedan fortgick utvecklingen alltjämt, och
i det folken lärde sig att ställa al1t högre kraf på sig själfva, kommo de ge-
nom en helt naturlig tankegång att ställa allt högre kraf äfven på sina gudar.
Denna tankegång var ingen annan än den, som Xenophanes, den gamle
grekiske vise, gaf ett drastiskt uttryck i sin ryktbara sats, att om en oxe kunde
tänka sig en gud, så måste det vara i oxhamn. Denna tanke var väl för
Xenophanes själf i första hand intet annat än det helleniska sinnets uttryck
af vedervilja mot den semitiska molochskulten, hvars vederstyggliga tjurgud
han såg -tillbedjas ·i Kartagos besittningar på Sicilien. I våra dagar går den
igen i alldeles samma menmg uti semiten Reines strofer om den kodyrkande
indiske sagokungen:
"Den König Wiswamitra
Den treibt’s ohne Rast und Ruh,
Er will c:iurch Kampf und Bussung
Erwerben W asischta"s Kuh.
0, König Wiswamitra,
0, welch ein Ochs bist du,
. Dass du so viel kampfest und bussest
Und Alles för eine Kuh!"
Men den blef snart, såsom vi veta, uppslaget till den ännu i dag giltiga sat-
sen, att människan är tingens mått och skapar sig gudar efter sitt eget beläte.
Den antropomorfistiska uppfattning af det gudomliga, såsom det af män-
niskor fattas, har ännu knappast kommit till sin fulla rätt vid tolkningen af
myterna. Men med dess tillhjälp bör det vara möjligt att sluta sig till en hel
mängd analogier, mer eller mindre medvetet uppställda, mellan gudarnes värld
och människornas. Och i högre . utsträckning än man anat har den förra blif-
vit en sublimerad afbild af den senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
