Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Emil Svensén: Mytologiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTOLOGISKA SPÖRSMÅL. 55 1
Fullkomligt riktigt har professor Noreen tillmätt Rydbergs undersöknin-
gar i detta afseende »samma vetenskapliga värde som en undersökning af,
huruvida Ledas äfventyr med svanen tilldrog sig före eller efter Europas med
oxen eller Danaes guldregn». Men han har rätt på ett helt annat sätt, än
han själf velat. Ty det förhåller sig så, att det hvarken är Viktor Rydberg
eller Snorre Sturlason, som gjort början med dylika konstruktioner. De gamla
hellenerna sysslade på fullaste allvar med dem. För att förvissa sig härom,
läse man blott Herodots inledning till sina nio böcker, där Historiens Fader
inlåter sig på en djupsinnig undersökning af den kronologiska ordningen mel-
lan de kvinnorof, hvilka i urdagarne lära vållat den fiendskap mellan Europa
och Asien, som nådde sin spets i den stora kampen mellan perser och greker.
Det vore ingen konst att inom och utom den klassiska fornåldern leta upp
flere liknande exempel.
Men hellenerna stodo JU så högt öfver våra förfäder, höra v1 någon in-
vända, att i ty fall hvarje jämförelse blefve omöjlig. Detta må vara sant till
en viss grad, men icke helt och hållet. Det medvetna sträfvandet efter sam-
manhang och det omedvetna sökandet efter analogier förutsätta icke nödvän-
digt en hög kultur. Det kan ofta vara nog med ett faktiskt befintligt ord-
nadt sammanhang i det jordiska samhället, såsom en utgångspunkt för det
utom-jordiska samhälle, som .i en högre potens återspeglar det förra. Och
af det ledsamma faktum, att tideböckerna veta så litet att förkunna om de
nordiska rikena i för-kristen tid, få vi akta oss att sluta, att det icke funnits
något att förtälja om stora samhällen med ett väl utbildadt, i ganska fasta
former ordnadt statslif. För att ej gå längre än till Beovulfskvädet, möta vi
där ett ordnadt statslif i en tid, som ligger ett halft årtusende bortom kristen-
domens införande.
Det är ock mindre rådligt att draga gränsen ·allt för skarp mellan hvad
Noreen kallat hofreligionen och menige mans gudstro. Hofreligionen var ej
blott kungahofvens, utan äfven blothofvens religion, till hvilka folket nog ström-
mat i stora skaror vid ting och marknader. Hade våra fäder ingen inom sig
sluten prästkast, så hade de i stället sina skalder, som förde ut bland menige
man hvad de talat och kvädit om vid kungahof och blothof. Och med all
aktning för Bugge och hans skola, har sångens konst för visso varit öfvad
bland nordiska och andra germaniska stammar, så länge germanisk tunga af
dem talats. Men att skaldernas kväden icke gått folkets breda lager spårlöst
förbi, får väl tagas för gifvet.
I myternas kamp för tillvaron gnper sålunda härmed ett konstlad! ur-
val - eller låtom oss hellre säga ett förnuftigt urval – ganska tidigt in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
