Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Emil Svensén: Mytologiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTOLOGISKA SPÖRSMÅL. 553
Bland det icke minst intressanta i Rydbergs verk är hans påvisande af
olika religiösa riktningar hos våra förfäder, bland hvilka särskildt en strängare
ritualistisk och en annan mildare, som fäste mindre vikt vid offer och kyrko-
bruk, någon tid kämpat om makten. Äfven från andra håll saknas ej antyd-
ningar om olika· riktningars kamp hos folk af nordisk eller eljest germanisk
stam. Så förtäljes om hunnerna, att de uppstått på det sätt, att gotiska troll-
kvinnor, som drifvits i landsflykt, förenat sig med skogarnes vidunder och så-
lunda gifvit upphof åt detta afskydda släkte. Denna sägen finner sin sanno-
likaste förklaring, om efter någon religiös konflikt inom goternas folk den
undertryckta riktningens prästinnor förjagats, men upptagits bland någon lägre
stam på östra Europas slätt, som kan.ske just af den fördrifna sektens män
fatt den krigiska organisation, hvilken sedan gjorde hunnerna så fruktansvärda.
En motsättning, som är mycket gammal hos germaniska folk, är mot-
satsen mellan bilddyrkare och bildstormare. Då Tacitus skref sin Ger1nania,
var germanernas kult utan bilder, och än i dag kan man i aflägsna bygder
få höra, att stoderna på våra torg blifvit resta till skam för sina föremål och
till varnagel för eftervärlden. Men när kristendomen kom till våra bygder,
funnos gudabilder allestädes, och mest i själfva U psala tempel. En reforma-
tion måste således under mellantiden ägt rum, som fört bilddyrkarne till mak-
ten. Äfven här har sannolikt främmande, vare sig kristen eller heden infly-
telse varit verksam. Kanske hafva bilddyrkarne i början från sina motstån-
dare fått höra det tillmälet, att de gudar, de dyrkade, intet annat voro än
uthuggna träpelare eller åsar, - och så hafva de, såsom mången senare re-
ligiös riktning, upptagit tillmälet och gjort det till ett hedersnamn. För de
tre slag af goda högre väsenden, som våra myter känna, nämligen alfver, va-
ner och åsar, finne·s väl ett Alfhem och ett Vanahem, men intet Åsahem,
endast ett Åsgård.
Men till de mytiska riktningar, som vi härmed angifvit, sällade sig an-
dra, framkallade af det upplösningsarbete inom myterna, hvartill moralens fort-
gående utveckling gaf upphof. En tid hade det ansetts såsom en mycket lof-
lig handling - loflig i ordets båda bemärkelser -, när Oden med lömskt
försåt fick Suttungs mjöd i sitt våld. Men annan tid kom, då det - månne
under kristen inflytelse? - ej längre hölls för tillåtligt att öfva svek ens mot
fiender. Kanske har den fromma tron länge hållit till godo med Odens svek
mot Suttung och hans dotter såsom ett heligt mysterium, inför hvilket den
hade att böja sig, utan att ens söka förklara det. Men snart kom en tid, då
man lärt sig kalla tingen vid deras rätta namn, - och då blef sveket svek
och Oden en bedragare, om hvilken man frågade sig, hvem som nu kunde
sätta tro till hans eder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
