Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Frans von Schéele: Kinesisk poesi. Efter Hans Emil Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINESISK POESI.
Hör därnere hur apan gråter i månens sken,
Där bland grafvar den sitter, hopkrupen och allen!
Nu är det tid att dricka, hit min bägare tag,
Fyll den, jag vill den tömma nu i ett enda drag!
Sorgen kommer, sorgen kommer.
57 1
Refrängen är i originalet onomafopoietisk, ty orden "Pei lai ho, pe1
lai ho" ljuda såsom suckar och klagorop.
I andra dikter röjer han ett samförstånd med naturen, som kan komma
oss svenskar att tänka på Bellmans mästerskap, så i dikten:
Ncira Y’id ftlodens mynning.
Månen skiner, och vattnet
Det gröna, som glas så klara,
Förvandlas till glänsande silfver
I skimret det underbara;
Och böljorna små i glansen
De leka och de glimma,
Så tusende fiskar man tycker
Sig se mot hafvet simma.
Ensam i båten jag låter
Sakta på vattnet den glida,
Stundom jag årorna doppar,
Ror utmed flodens sida.
Natten och ensamheten
Tynga på mitt hjärta,
Gjuta däri vemod,
Fylla det med smärta.
Men se där, af lotus
Står en ymnig klunga,
Deras blommor glänsa
Liksom pärlor tunga.
Då min åra smeker
Dem, så ömt de susa,
Som de ville tala,
Böja hufvun ljusa.
Blommorna mig trösta
Ville, men jag funnit,
Att då blott jag sett dem,
Har mitt vemod svunnit.
Följande dikt kan gifva en föreställning om den delikata konst, som
denne kinesiske sångare förfogade öfver:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
