Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Frans von Schéele: Kinesisk poesi. Efter Hans Emil Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINESISK POESI. 573
under sin krafts dagar såsom en högvuxen man med fina drag samt elegant
sätt och förnämt uppträdande. Äfven han fann plats vid Ming-hoang-tis
hof. Han beklädde där en hög post och hade att förmedla alla audienser
hos kejsaren. Till sitt fyrtionde år lefde han så ett sorgfritt lif, högt firad
och sökt af alla. Men då timade i riket stora omhvälfningar. Ett långva-
rigt krig fördes med tibetanerna. Men skaldens sympatier följde ej de kri-
giska bedrifterna. I dikten Soldaternas och krigsvagnarnas aftåg förehöll
han med manlig rättframhet sin furste hans orättmätiga eröfringslystnad och
slutar med de klagande orden:
Furste, du har icke skådat blåa hafvets strand så öde,
Där förströdda uti sanden hvitna benen af de döde.
Där de nyss i striden fallnes andar jämra sig och gråta,
Störa dem, som måst för längesedan sina lif där låta.
Här i dessa hemska näjder, dit du härarna befallt,
Himlen är så mörk och bister, regnet är så isigt kallt:
Och det suckar och det kvider och det klagar öfverallt.
I en annan dikt, Värfvaren, skildrar han, huru utskrifningen går för-
ödande öfver landet, så att slutligen den gamla hustrun, som redan förlo-
rat tre söner i kriget, utverkar att sjäif få gå till hären såsom kokerska,
för att den åldrige mannen må få stanna hemma och sköta jorden. I åter
en annan, Segrarens hund, gifver han uttryck åt sin afsky för krigslystna-
den genom att skildra, huru segraren förgäfves bjuder sin hund att dricka
den fallne fiendens blod:
Ädla djuret lydde ej min röst,
Reste sig i stället mot mitt bröst,
.Ville blott ha segrarns blod, som sjöd
I mitt sår som i en vinkopp röd.
Slutligen gjorde en tatarisk härförare uppror, slog de kejserliga trup-
perna, eröfrade rikets hufvudstad och jagade undan hofvet. Äfven Thu-fu
flydde, och han har i sin diktning lämnat många målande taflor från den
olyckliga tid, som nu följde.
Men upproret blef kufvadt, Su-tsung efterträdde sin fader på kejsar-
tronen, och Thu-fu kallades åter till hofvet, nu såsom kejserlig censor, en
befattning, som han emellertid skötte med den orädda uppriktighet, att han
snart råkade i onåd. För att aflägsna honom från hofvet gaf man honom
då guvernörsbefattningen i en aflägsen stad, men den stolte mannen ned-
lade genast detta ämbete, såsom en protest mot den orättvisa, som mot
honom öfvats. Så måste han fly och irrade sedan omkring, tvungen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
