Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Frans von Schéele: Kinesisk poesi. Efter Hans Emil Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 574 KINESISK POESI.
- - - - - – - – – – - - - - - - – - - - - - - – - –
lefva af rötter och vilda frukter, som han själf lagade vid herdens eld eller
i bondens koja. Sannolikt förskrifver sig från denna tid följande klagokväde:
HästEläjten.
Arme resande, som fjärran
Ifrån fosterlandet dväljes
Utan mynt och utan vänner,
Modersmålets ljufva toner
Icke mera du får höra,
Och du hjärtat sorgfyldt känner.
Dock, så länge sommarn strålar,
Och naturen strör sin rikdom,
Ej så arm ändå du går.
Fåglarne, som muntert sjunga,
Ej för dina öron tala
Främlingspråk - du dem förstår.
Men när du får syrsan höra,
Denna höstflöjt, och när stormen
Molnen öfver himlen kastar,
Då din sorg ej känner gränser,
Handen du för ögat håller,
Och din själ till hemmet hastar.
En gång blef han emellertid igenkänd af en distriktsguvernör. På
rapporten om denna upptäckt fick guvernören från kejsaren det svaret, att
Thu-fu utnämndes till generalkommissarie för distriktets spannmålsmagasin.
Den stolte skalden afböjde anbudet och drog åter sina färde. Men då vid
ett liknande tillfälle åter kejsaren bjöd honom sin nåd, tog Thu-fu emot
den och verkade i sex år såsom minister för provinsen Sse-tschuens offent-
liga arbeten, hvarvid han särskildt ägnade sig åt restaurering af traktens
monument. Men så dog den guvernör, som varit hans beskyddare, och
Thu-fu måste åter börja sitt vandringslif.
År 774 befann han sig i Lung-jang, där han ville besöka några gamla
rmner. Floden hade redan börjat _öfversvämma, men oaktadt varningar
begaf sig Thu-fu ensam ut i en båt. Öfvefsvämningen växte, båten ryck-
tes med, och själf måste han söka sin räddning på en af vattnet kringfluten
klippa, där ett ensamt, öfvergifvet tempel stod. Där fick han tillbringa tio
dygn, endast lefvande af de vilda rötter, han kunde finn~ på klippan. Half-
död af köld och hunger blef han slutligen funnen och förd i land. En stor
festmåltid tillställdes till hans ära. Den försvagade skalden iakttog ej nödig
försiktighet i mat och dryck, och följande dag fann man honom död i sin
säng. Han var då 59 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
