Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9
- Frans von Schéele: Kinesisk poesi. Efter Hans Emil Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINESISK POESI. 575
Thu.fu är den ende skald, som kineserna sätta vid sidan af Li-tai-pe.
Men själf betraktade han denne såsom sin mästare.
*
Äfven af några andra skalders verk meddelar öfversättaren några prof,
ehuru han om deras personer intet kan förtälja. Tin-tun-ling heter för-
fattaren till följande stämningsfulla dikt:
De små blcmmornct gärct narr cd de stelct granctrne.
Högt på berget mörka granar
Pansrade af barren stå,
Nedanför i dalen prunka
Rikt med färger blommor små.
Stolta i sin granna klädnad
Öfver granens dräkt de le.
Fjärilar, .som kring dem fl;:.1ddra,
Roligt ha däråt som de.
Men en vintermorgon gick jag
Emot höga berget hän,
’Svepta nu i hvita dräkter
Granarne där drömde än.
Men förgäfves nedanföre
Jag i dalen sökte då,
Kunde icke mera finna
Där de leende blommor små.
Synnerligen tilltalande är ock den dikt af Su-tong-po, hvari skal-
den använder fiskkorpens oaflåtliga stirrande ·i strömmen såsom symbol för
kärlekens ständiga kretsande kring sitt föremål.
Några nya strängar ha nog efter Li-tai-pes och Thu-fus dagar ej satts
på den kinesiska lutan. Med dessa skalder hade nämligen den kinesiska
poesien fått sin klassiska form, som sedan nästan stereotypt återupprepas
af deras efrerföljar_
e - liksom i allmänhet i Kina utvecklingen nästan på
alla områden för länge sedan aflösts af ett återupprepadt enahanda, ett
fromt stillastående vid gamla, vördade traditioner.
Liksom de båda mönsterskalderna rimma deras efterföljare sina dikter
och iakttaga sam·ma regelbundna rytm som de. En sträng disposition iakt-
tages med inledning, utveckling, öfvergång till afslutningen och så afslut-
mng, hvilken bör direkt ell~r indirekt härledas af inledningen; och för hvar
och en af dessa delar finnas bestämda regler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0587.html
