Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE. 593
ke11» såsom sådana icke heller finnas till för folkrätten annat än som un-
derkastade suveränernas ))äganderätt» och således icke hafva några egna
rättigheter alls, och att slutligen suveränen enligt ·folkrätten har rätt att
göra hvad han vill med sitt innehafvande landområde. ’Norrmännens
anspråk på att bilda en själfständig makt voro alltså från folkrättslig syn-
punkt meningslösa.
Därmed är icke sagdt, att dessa anspråk öfver hufvud voro obefo-
gade och fördömelsevärda. Den gällande folkrätten är ingalunda in-
begreppet af allt hvad ädelt och upphöjdt kan tänkas i världen. Det är
ju mycket möjligt, att det vore bättre., skönare och angenämare, om alla
förhållanden människor emellan kunde organiseras på »folksuveränitetens»
grundval. Men på den frågan behöfva vi ej här inlåta oss. Likaså är
det möjligt, att sträfvandet att bilda ett suveränt Norge var patriotiskt
och i allo lofvärdt, äfvensom att många politiska skäl kunde tala för dess
främjan och fullbordan. Men det var dock ingenting annat än en poli-
tisk sträfvan och har ej heller sedermera blifvit någonting mera. Och
p olitiska sträfvanden såsom sådana innebära ingen rätt., som kan åbero-
pas såsom gällande, äfven om de med tiden kunna leda till en dylik.
Å andra sidan är det orimligt att förevita norrmännen någon »kränkning
af Kiel-traktaten->>, som de aldrig hade förpliktat sig eller kunde förplikta
sig att godkänna. De voro blott det föremål, som traktatens afträdelse-
punkter gällde. Om en bonde köper en häst, men hästen springer bort,
innan grimman kommit på, så gör han sig löjlig genom att vredgas på
hästen såsom den där kränkt köpeaftalet. Han har blott att taga fast
hästen och leda honom i stallet.
Sverige tog fast Norge och tvang det till unionen. Men den po-
litiska makt, som till dess hade utgjort ett faktiskt hinder för Sveriges
förvärf af Norge, försvann ej, utan fick ett rättsligt erkännande af Sve-
rige. H vad som förmådde Sverige därtill, är här oväsentligt. Därom
må hrr Björlin och· Nielsen m. fl. kämpa. Det måste dock betonas, att
detta svenska erkännande icke var folkrättsligt, utan endast unionsrätts-
ligt. Oaktadt alla norska bedyranden är det uppenbart af tillgängliga
handlingar och sakens hela senare utveckling, att Sverige inför Europas
makter fasthöll vid sina anspråk på Norge i kraft af Kiel-traktaten och
betraktade dessa såsom uppfyllda genom unionen, hvad än för öfrigt
kunde anmärkas emot Danmarks iakttagande af traktaten. Anspråken
skulle icke hafva varit uppfyllda, så vida unionen efter svensk uppfatt-
ning inneburit Norges upphöjelse till suverän makt, ty en suverän makt
kan aldrig befinna sig under en annans ~äganderätt». Men om allt detta
behöfde Norge strängt taget icke alls underrättas, just därför att Norge
aldrig blef suveränt. Äfven om de ifrågavarande handlingarna aldrig
hade funnits till eller förkommit eller innehållit någonting annat, så var
och är det nog, att äfven Sveriges erkännande af Norges förmenta suve-
ränitet alldeles uteblef. Suveränitetens erkännande kan icke frambevisas
ur vissa »ordalydelser» eller ens fakta såsom en bland flere antagliga hy-
Svensk Tz’dskrift I894. IO. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
