Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE. 599
som får vinna häfd och alstra ny rätti såd,
an denna nu blir? Satsen är
och förblir i alla fall död, om ä.n de rättsliga och politiska utsikterna
kunna te sig olika för annan rätts utbildning af samma slag. Men att
åberopa döda rättssatser som gällandei det är en förklädnad för nya
yrkandeni - så vida det icke är blott ett menlöst antikvitetsvurmeri.
Ingen grundlagsvisdom kan återuppväcka de döda.
Sveriges krona har ovedersägligen ratificerat den omarbetade Nor-
ges Grundlov som unionstraktat, hvad än må hafva åtgjorts i sanktions-
vag af dess nye Norges konung. Däraf följer, att Grundlovens innehåll
från unionsrättens synpunkt måste från början tolkas såsom bestämmelser
i en traktat. Hvad där ej är uttryckligen medgifvet af den ena parteni
det kan den andra icke yrka som sin rättighet. Norges själfständighet
inom unionen är medgifven af Sveriges krona så långt Grundloven ut-
tryckligen förmår, men icke längre. Så t. ex. har Norge icke fått del-
aktighet i utrikesärendenas skötseli för att nu ej tala om egen utrikes-
ministeri egna sändebud eller konsuler. Mera behöfver därom icke sägas,
ty alla försök att ur begreppet af en »själfständig stat» frambevisa dylika
rättigheters nödvändighet äro gagnlösai så länge Grundloven tolkas som
traktat. Sveriges krona har åt sig reserverat utrikespolitiken, hvars utöf-
ning också är bland de tydligaste bevisen å suveränitetens utöfning.
Denna utöfning har allt intill denna stund fortfarit.
Vidare följer af Grundlovens traktatsnatur., att dess bestämmelser
icke kunna ändras eller upphäfvas utan båda parternas samtycke. Huru
skall nu Sveriges kronas samtycke i sådana fall gifvas? Naturligtvis icke
af Sveriges kon ung i statsrådet enligt regeringsformen, ty det är ju icke
han, som förhandlat och uppgjort med Norge om Grundloven. Det
följ driktigaste hade varit, om innehafvaren af Sveriges krona hade i kraft
af sin genom regeringsformen obundna myndighet för sådana mål (och
andra) själf upprättat särskilda former och institutioner. Men han har
aldrig gjort så. Han har alltid gifvit sitt samtycke till norska grund-
lagsändringar i formeri som passat honom såsom Norges konung. Det
har han tyckt vara tillräckligt, men däri har han bedragit sig. Därför
har han fått öfver sig striden om det norska »grundlagsvetot», som här
ej skall vidare beröras. Allt nogi nu är det för sent att taga igen för-
lusten på den våg, som från början stod öppen.
Men genom denna försummelse har han också redan tidigt förstört
Grundlovens traktatsnatur. En rätt, som icke utöfvas, förfaller, och inom
den offentliga rättens olika områden framför allt hänger kanske det mesta
på utöfning och besittning. Det vore också lönlös spetsfundighet att nu
rifva upp de svenska argumenterna från »ståthållarfrågans>> dagar. Efter
allt hvad sedan dess har skett måste den svenska statsmakten, vare sig
inom eller utom regeringsformen och öfriga grundlagari anses hafva upp-
gifvit hvarje försök att häfda Norges Grundlov som unionstraktat.
Men är Grundloven numera att betrakta uteslutande som ett ut-
tryck för Norges egen statsmakts eller egna statsmakters själfständighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
