Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE.
så följ er däraf, att dess bestämmelser ej längre få tolkas som traktat-
punkter. Ingen ursprunglig reservation af Sveriges kronas rättigheter
gäller vidare, med hänsyn till denna f. d. unionstraktat, emot de norska
statsmakternas rätt att på egen hand stifta eller tyda norsk grundlag. Å
andra sidan äger Norges Grundlov intet vitsord alls för närvarande inom
unionsrätten. Sveriges kronas genom den första unionstraktatens afslut-
ning gifna erkännande af Norges själfständighet har så till vida förfallit
rned denna traktat. Inga norska grundlagsbestämmelser eller grundlags-
ändringar gälla mot Sveriges kronas rättigheter, äfven om dessa strida
eller anses strida emot Norges i kraft af Grundloven innehafvande eller
påyrkade själfständighet. Dessa rättigheter gälla till fullo, så länge och
i den mån de verkligen utöfvas. Och för så vidt som Sveriges konung
ännu innehar och begagnar Norges krona, så är han äfven därigenom
såsom Sveriges konung fortfarande i besittning af Norge, - en besitt-
mng, som gäller inför så väl unionsrätt och svensk statsrätt som inför
folkrätten. Huru han i Norge för öfrigt reder sig med sin Grundlov, är
från dessa och alla andra rättssynpunkter, Norge själft oafsedt, alldeles
likgiltigt, äfvensom hvad norrmännen för sin del tänka om sådana för
dem mer eller mindre främmande synpunkter.
Men därför att ofvannämnda unionstraktat såsom sådan har gått all
världens väg, lider den gällande unionsrätten ingen brist på andra trak-
tater eller aftal i olika former. Vi hafva sålunda den lysande rik sak ten,.
som på många håll anses vara unionens egentliga »grundval>>. Med den
frågan skola vi icke här uppehålla oss. Det må blott antydas, hvad riks-
aktens rättsliga beskaffenhet och kraft i största allmänhet månde vara.
I unionens morgon föddes riksakten så, att Sveriges kronas måls-
man korn att tänka på, huruledes vissa Grundlovens stadganden (om stats-
rådssammanträden m. m.), hvilka han aftalat med stortinget.1
råkade i
delo med förpliktelser, som han själf åtagit sig mot Sveriges rike enligt
regeringsformen. Men eftersom han icke var rätt säker på sin sak, fram-
lade han hela Grundloven till svenska ständernas genomläsning vid en
urtima riksdag. Där utplockades några dylika stadgandeni uppsattes,
något hyfsade, på ett särskildt papper och tillökades med ett par andra
punkter (dels också ur Grundloven, dels hvarjehanda om interimsrege-
ring, dynastival m. m. enligt den dåvarande statsmannaklyftighetens kraf).
Efter ytterligare några små filningar förfärdigades ändtligen en >~gemen-
sam lag», stiftad å ena sidan af Sveriges konung och ständer, å andra
sidan af Norges konung och storting. Huruvida man därmed trädt Sve-
riges regeringsform för nära, kan blifva ett akademiskt se~inarieprof för
kandidater i historia och statskunskap, så mycket hellre., som ämnet sak-
nar allt brännbart stoff, enär de statsråd, som i sådant fall skulle angripas
eller försvaras, sedan många årtionden hvila i sina grafvar utan fördömelse
af riksrätt. Våra nu lefvande utmärkte statsmän få} så godt sig göra låter,
jämka ihop riksakt och regeringsform vid unionsrättens tillämpning.
I hvad mån. är nu riksakten en traktat? Till en början framträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
