Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE. 601
denna dess karakter mindre utpräglad, så länge man kunde betrakta
Grundloven som det egentliga »unionskontrakteb>. Då lninde man med en
viss ansträngning, om man ville (ehuru man knappast tänkte tanken till
slut), uppfatta riksakten blott som en >)gemensam 2ag»j stiftad för ett större
rättsområde, nämligen unionensj sådant detta utstakats genom uppgörel-
sen emellan Sveriges krona och det »själfständiga» Norge. Inom detta
område, som naturligtvis lydde under Sveriges kronai skulle då finnas
tvenne lagstiftande myndigheter, sammanhållna genom Sveriges konungj
hvilka tillsammans ägde stifta »gemensamma lagar», liksom inom rege-
ringsformens Sverige konung och ständer stiftade >
~
gemensamma lagar>>
för allt Sveriges rike (i egentlig mening). Dessa båda lagstiftande myn-
digheter för unionsområdet vore Sveriges konung såsom konung enligt
regeringsformen tillsammans med riksens ständer och Sveriges konung
såsom Norges konung tillsammans med stortinget. Denna konstruktions
vidare konsekvenser må här lämnas till spillo såsom utgörande blott en
onyttig förnuftsöfning~ enär hela den storartade riksbildningen stannade
i stöpet. Konstruktionen var tydligen vederbörande för svår.) och än
svårare dess verkliga genomförande, son1 kräfde ett fortsatt, ytterst ener-
giskt lagstiftningsarbete å unionens vägnar, kan?ända med lämpligt åsido-
sättande, när så månde falla sig, af besvärliga stycken ej blott i regerings-
formen, utan äfven i Grundloven. Nu är det för sent påtänkt att taga
upp tanken igen i liknande form.
Ty genom Grundlovens förfall som grundläggande unionstraktat
har riksakten trädt i dess ställe såsom sådan, och det är så godt att
finna sig däri. l\1en då måste riksaktens giltighet och innehåll också tolkas
med hänsyn därtill. Riksakten är alltså en traktat emellan det själfstän-
diga Norge, representeradt af Norges konung och storting1
och det själf-
ständiga Sverige, representeradt af Sveriges konung och riksdag. Äfven
här gäller, att hvad som ej är uttryckligen medgifvet, det kan ej åbe-
ropas som aftalad rätt af den ena parten mot den andra. Sverige har
erkänt Norges själfständighet., så långt riksaktens bestämmelser räcka, men
icke längre. Och denna själfständighet är bunden vid Norges förening
med Sverige under en konung. Om detta villkor brytes., då förfaller äf-
ven Sveriges erkännande af Norges själfständighet. Och detta villkor
angår icke blott Sveriges konung (eller Sveriges krona öfver hufvud)1
utan
äfven formligen och rättsligen Sveriges riksdag. Vidare har Sverige icke
till Norge afstått något slags inflytande på utrikesärendenas skötsel ge-
nom vare sig utrikesministerj sändebud eller konsuler. För så vidt som
Sveriges konung i kraft af sin suveränitet öfver Norge representerar äf-
ven Norge inför folkrätten, så är denna hans rätt ej på minsta vis in-
skränkt genom riksakten. Och för så vidt som Sveriges riksdag i kraft
af regeringsformen äger inflytande på svenska kronans utrikesärenden., så
är denna dess rätt, äfven hvad angår Norge, ej på minsta vis inskränkt
genom ,riksakten. Dessutom förutsättes i riksakten, att inom unionen
finns blott en ende »statsminister för utrikesärenden>>; och att med denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
