Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE.
minister menas den svenske, följ er däraf~ att någon norsk sådan minister
aldrig har funnits under riksaktens hela giltighetstid. Norge är således
genom riksakten förhindradt att skaffa sig en egen utrikesminister.
Men samma tolkningssätt är äfven befogadt från norsk sida. Hvad
Norge såsom själfständig stat icke genom riksakten uttryckligen har af-
stått, har det naturligtvis förbehållit sig. Om Norge också genom riks-
akten har förpliktat sig att icke skaffa sig en egen utrikesminister och att
erkänna den svenske utrikesministern som den ende inom unionen, så har
N orge däremot icke genom riksakten förpliktat sig att erkänna Sveriges -
suveränitet eller dess rätt att representera äfven Norge inför folkrätten.
Det står Norge fritt att betrakta sin själfständighet som innebärande folk-
rättslig suveränitet och att _åt denna sin själfbetraktelse gifva hvad ut-
tryck det behagar i sina norska lagar. Hvad Norge har för tankar om
sin själfständighet, det angår icke riksakten. Det står likaledes Norge
fritt att betrakta och äfven för sin del behandla den svenske utrikesmini-
stern t. ex. som 1gemensam>> eller som minister tillika för Norge, äfven-
som att på samma sätt betrakta och behandla Sveriges sändebud och kon-
suler i utlandet. Håller man sig till riksaktens »ordalydelse», så måste
man ock medgifva, att Norge icke därigenom, hindras att skaffa sig egna
sändebud och konsuler.
Norge har likväl inga anspråk därpå, att Sverige skall godkänna
och gifva eftertryck åt dylika betraktelser eller åtgärder. Norges på-
stådda suveränitet stannar på papperet som en tom fantasi., så vida ej
Sverige afstår från sin utöfning däraf och Europas erkännande följer.
Den norska terminologien för utrikesminister, sändebud och konsuler kan
Sverige efter behag afvisa eller antaga, eftersom de ju i alla fall, så länge
de hafva sina fullmakter från Sverige, inför utlandet gälla som represen-
tanter för Sveriges suveränitet öfver Norge. Men t. ex. norska ansvars-
bestämmelser för sådana ämbetsmän sakna all kraft utan Sveriges sam-
tycke, som, hvad särskildt utrikesministern angår, ej kan gifvas utan än-
dring i regeringsformen. Egna norska sändebud och konsuler kunna, så
länge Norges suveränitet ej är erkänd., ingenstädes mottagas utan svenska
regeringsfullmakter genom utrikesministern, som ju är ansvarig inför riks-
dagen. Så länge Norges suveränitet ej är erkänd, måste de ock med så-
dana fullmakter gälla som svenske ämbetsmän, i det att inför utlandet
Sverige bär ansvar för dem, äfven om de äro utsände för särskildt upp-
drag med afseende på blott en del af det område, som lyder under
Sveriges kronas suveränitet. Denna suveränitet behöfver, liksom intet
norskt erkännande, så . ock ingen vidare proklamation inför Norge, utan
gör sig gällande ändå, där dess betydelse inträder., nämligen inför ut-
landet. Norrmännens villfarelser om den norska själfständighetens art
eller vidd betyda således för oss alls ingenting, ty de hafva inga rätts-
följ der., så länge Sverige utöfvar sin suveränitet.
Är riksakten den grundläggande unionstraktaten (hvarmed icke be_
höfver menas, att riksakten är själfva unionens ,grundval», utan blott att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
