Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - A. H.: Spansk nutidslitteratur. Några anteckningar. II. D. Benito Pérez Galdós
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSK NUTIDSLITTERATUR.
Det har mången gång blifvit sagdt, att Marianela är en Mignon i spansk
dräkt, och jämförelsepunkter saknas visserligen icke, men Marianela är en helt
olika typ.
Af gruffältets färgade jord skapade Perez Gald6s Marianelas fula, raki-
tiska kropp, som likväl icke var i saknad af naturlig gratie och som gömde
en skön, lidelsefull, drömmande själ. Marianela är en drömmerska - likasom
Gloria -, men då denna är kristen, är Marianela en hedning, som trä’d, än-
gar, blommor, strömmar, himmelens sol och stjärnor ha lärt naturens religion.
Den ryktbare ögonläkaren Golfin går vilse på Socartes gruffält, träffar
där en blind yngling, Pablo, som för honom åter på rätt väg, och kort där-
efter den blindes ledare, Marianela, som i kvällens skymning sjunger sina en-
toniga, sorgsna sånger, fulla af vemodigt behag. Den blinde Pablo tror på en
full öfverensstämmelse mellan kroppens och själens skönhet; för honom är det
ett axiom, att en hög, ädel, ren själ måste med nödvändighet hafva ett skönt
kroppsligt hölje, och denna tro framkallar katastrofen i Marianela. I hans
föreställning är Marianela det skönaste i skapelsen, och han säger henne det
under en vandring, på samma gång, som han försäkrar henne, att han älskar
henne öfver allt annat, och att han endast för att få se henne längtade efter
ögonens ljus. Den stackars fattiga, föräldralösa flickan ser sig i vattnets spe-
gel och önskar sig vara skön. Hans villfarelse kan hålla dem förenade för
lifvet; skulle han få sin syn, vore bandet mellan dem brustet. Detta står klart
för henne.
Golfin botar den blinde, men den första, som Pablo ser, är icke Maria-
nela, som flyr undan sin herre, sin afgud, sitt lif, utan Florentina, som är skön
till kropp och själ och af hans fader utkorad till hans maka.
Pahlo, som svurit Marianela evig kärlek, och som för att få se henne,
önskat sig ögonens ljus, glömmer henne småningom för Florentina, ·som reali-
serar hans drömmar.
l\tlarianela· irrar skygg omkring, gömmer sig, då någon nalkas henne, vill
ej, att Pablo skall se henne, viss om, att han då ej mera kan älska henne..
Hon älskar för öfrigt hela världen, hatar mgen, kan därför ej. heller hata sin
rival, så mycket mera som Florentina är hennes försyn, älskar henne som en
syster och är vacker som en madonna. Marianela vet, att hon är ful, öfver-
flödig, duger till intet och ser i döden sin ende befriare. Golffn jagar efter
henne i bergen och återför henne slutligen till Florentina, som sörjer öfver
hennes otacksamhet, hvilken hon ej kan förstå.
Fulare än någonsin genom smärtorna och febern, ligger Marianela ut-
sträckt på bädden, där Pablo för första gången får se henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
