Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Robinson: Religionsmötet i Chicago - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Ett sådant allmänt uppslag gjorde i förväg hvarje mötesombud
betänkt på och hågad för att särskildt i sitt folks eller sin församlings
bekännelse söka sig fram till samt nöjaktigt sedan för alla de öfriga
uppvisa åtminstone något vittnesbörd om dessa tvenne högsta religiösa
aningars förefintlighet äfven där. Hvarförutom ju hållningen af hela
proklamationen manligen angaf, att hvarje till mötet sänd representant af en
religiös tro skulle äga att bekänna, tolka och loforda just denna tro så
hängifvet han någonsin kunde, men att kritik af andras religion finge äga rum
endast i allmänmänskligt och sakligt intresse, således som jämförande
religionsvetenskap, ej som teologisk polemik. Man hade, kort sagdt, — med
tydlig, afvikelse från annars häfdvunnet skick å ekumeniska möten — sökt
medgifva det positiva ett så vidt och det negativa ett så trångt spelrum
som möjligt.
Allmännelig inbjudningsskrift med bilagor af enskilda bref var i enkla
ordalag affattad och i god tid kringsänd * öfver hela den odlade världen
med omedelbar anmodan till såsom rätta vederbörande ansedda personer
inom hvarje genom urkunder kändt religionssamfund: att helst komma
själfva, men för alla händelser utse lämpliga mötesombud äfven som de
bästa erhållbara täflingsföredrag öfver ett eller flera af genom
inbjudnings-kommittéen föreslagna ämnen och frågor.
Och — "ja" ljöd svaret från nära nog alla håll. Till omkring
tretusen hade slutligen antalet stigit af efter hand vunna hjälpare och
rådgifvare inom jordens olika länder.
Tre "nej" — från sultanen i Konstantinopel, från föreståndaren för
den s. k. heliga synoden i Ryssland och från ärkebiskopen af Canterbury
— stucko dess mer af. Turkiske sultanen samt herr Pobedonostsev lära
ej ansett sig pliktiga att gifva några skäl. Islåm var, begripligt nog,
försatt i en ytterst ogynnsam ställning. En enskild museimans långtifrån
tillfredsställande tal vid själfva kongressen räddades emellertid och
full-ständigades — så godt ske kunde — genom insiktsfulla västerländska
lärdes föredrag om mohammedanismens betydelse. En finbildad ung rysk
furstes älskvärda vältalighet under flera af mötesdagarne stämde åhörarne
gynnsamt för det annars orepresenterade Ryssland.
Biskopen af Canterbury åter tillkännagaf skriftligen skäl för sitt
afslag. De voro summa tre:
* Hvarjämte enkom befullmäktigade reseombud likasom ock å många af de särskilda
platserna bosatta vänner och välönskare tillmötesgingo med fullständigande upplysningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
