Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Frans von Schéele: Den kristligt-sociala rörelsen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6O3
omkring 8 tusen diakonissor med 680 sjukhus. — Men hela denna
omfattande rörelse var dock ännu endast kristlig välgörenhet, icke kristlig
socialism. Den riktade sig på att hjälpa enskilda, ej pä att för massan
förbättra de sociala förhållandena.
Ett bestämdare steg i denna riktning togs af Viktor Aime Huber,
en samtida och vän till Wickern, professor i moderna språk i Rostock,
sedan i Marburg och slutligen i Berlin (d. ss. privatman 1869). Han
hänvisade till associationen såsom det allmänna botemedlet mot de sociala
missförhållandena, — »Genossenschaften» af alla slag ville han se
upprättade, produktionsföreningar och konsumtionsföreningar, kredit- och
bostadsföreningar o. s. v. Och i dem alla skulle fullföljas ej blott ett
ekonomiskt syfte, utan ock ett sedligt religiöst på kristendomens och
broderskärlekens botten. Så till vida har Huber framställt i Tyskland det första
egentligt kristligt-sociala programmet. Men heller ej han tog steget ut
till verklig kristlig socialism: han lämnade vid hela sin verksamhet staten
ur räkningen. Äfven för honom var själfhjälpen och privathjälpen den
enda utvägen.
Den förste, som verkligen framställde ett kristligt socialistiskt
program, var Rudolf Todt,’ superintendent i Brandenburg a. H., hvilken
1875 utgaf sitt omfattande arbete Der radikale deutsche Sozialismus und
die christliche Gesellschaft (2 uppl. Wittenberg 1878). Han går däri
punkt för punkt igenom det socialdemokratiska programmet och jämför
dess innehåll med kristendomens fordringar och kommer därvid till
följande hufvudresultat:
»Nästan alla socialdemokratiens anklagelser mot den nutida
samhällsordningen äro berättigade. Förutom dess ateism finnes det hos socialdemokratien
icke en enda grundtanke eller fordran, som strider mot evangelii innehåll;
tvärt om evangelium fordrar detsamma. Blott det sätt, hvarpå
socialdemokraterna vilja förverkliga sitt mål, är oevangeliskt, ändamålsvidrigt och omöjligt.
Därför måste hvarje kristen vara socialist, ehuru icke socialdemokrat. Gent
emot den ateistiska socialism, som socialdemokraterna förfäkta, bör uppställas
en kristlig socialism. Denna skall icke förverkligas genom klasskamp, såsom
socialdemokratien vill, utan genom reformer, hvilka den kristna och
monarkiska staten har att genomföra, understödd af rika och fattiga och af kyrkan.
I detta statens ingripande ligger den enda hjälpen. Blott statssocialism på
kristlig grund, utan förkortningar och förbehåll, är den nationalekonomiska
princip, som till sist kan rädda oss.»
I samband härmed uppställer han ett detaljeradt program, hvari han
af staten fordrar:
a) Införande af en lag mot ocker i detta ords vidsträcktaste bemärkelse
i syfte att bestämma en begränsad ränta för det kapital, som ej ägaren
själf använder;
b) reform af aktieväsendet;
c) inrättande af hypoteksbanker:
d) af lånekassor för arbetare och handtverkare;
e) järnvägarnas, bostäders, bank- och försäkringsväsendets största möjliga
öfverflyttande till statens hand;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
