Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En synpunkt i läroverkslärarnas utbildnings- och lönefrågor. Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 AUGUST JOHANSSON
ekonomiskt oberoende personer, som kunna och vilja utan tanke
på ekonomiskt vederlag ägna sitt lif åt det allmännas tjänst.
Hvar ha vi dem?
Saken har också en annan sida. Läroverken behöfvas som
stöd för de unga dugliga vetenskapsmän, som icke lyckas göra
sig gällande i konkurrensen inom universitetens filosofiska
fakulteter. Man kan ibland få höra läroverkslärare klaga öfver att
lektoraten äro »asyler för misslyckade docenter». Visst har det
på den vägen kommit in i kåren en och annan, som man helst
skulle vilja slippa. Men i stort sedt har det visst inte varit
några misslyckade docenter utan dugligt folk, men som af
ekonomiska eller andra skäl inte kunnat stanna vid universiteten,
tills deras tur har kommit att bli fästa där på allvar, eller som
af konjunkturerna inte tillåtits att nå de främsta platserna i
konkurrensen. Konkurrens är nödvändig på vetenskapens område
såväl som i lifvet för öfrigt. Hur skulle det gå, om inte fler unga
vetenskapsmän fästes vid universiteten som biträdande lärare än
de, som beräknas med säkerhet kunna rycka upp till professorer?
En sådan ordning skulle utan tvifvel leda dels till olidlig
mannamån dels till vetenskaplig stagnation. Men å andra sidan, hur
skall en ung man med vetenskaplig läggning kunna ha mod att
bli docent, ifall han har såsom framtidsalternativ: antingen professor
eller — bortkastad såsom öfverflödig? För teologer, jurister,
medicinare och en del »filosofer» är det inte så farligt; de ha att
välja på andra arbetsområden i lifvet än universiteten, där
deras studier kunna blifva till gagn för andra och bröd för dem
själfva. Men för en stor del af humanisterna och
naturvetenskapsmännen äro i de flesta fall läroverken de enda replipunkterna.
Och sedan de väl kommit dit, bli de i vanliga fall hvarken
slöa som vetenskapsmän eller misslyckade som lärare; utan de
fortsätta med sitt vetenskapliga arbete, på samma gång som de
komma att höra till lärarekårens mest dugande medlemmar.
Hvad jag nu sagt om docenter, gäller naturligtvis mer eller
mindre också om en hel del andra lärare. Det finns i
lärarekåren många, som utan att gå docentvägen ändå ha gjort
verkliga insatser i det vetenskapliga arbetet. Men jag har
företrädesvis talat om docenterna, därför att den synpunkt, det nu är
frågan om, faller mest i ögonen i fråga om dem.
Äfven här vore det högst intressant men är omöjligt att
åstadkomma en något så när fullständig statistik. En del af de upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
