Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Den tyska fotogenhandelns socialisering - Hvem är fredsstöraren?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frågan är då, i hvad mån Tyskland gjort detta. Det gäller
härvid närmast den rumäniska fotogenproduktionen, som till stor del
äges af just de tyska banker, hvilka äro intresserade i det nya
monopolbolaget; mindre betydelse har den galiziska och ryska
produktionen. I själfva verket utgör detta läge hufvudskälet till att man
ej alls kan vara säker emot ett uppskörtande af konsumenterna genom
den inventiösa kombineringen af utdelningsprocenter och
prissättning; ty i egenskap af producenter vinna monopol-handelsbolagets
ledande män afgjordt mera på höga priser än de kunna förlora på
dem till följd af minskad utdelning i grosshandelsbolaget. Å andra
sidan ha de ej veterligen ställt någon säkerhet för att icke deras
rumäniska bolag skola öfvergå i Standard Oils händer. Skulle åter
den verkliga bestämmanderätten i monopolhandelsbolaget öfvergå
från bankkonsortiet till tyska staten, såsom föreslagits från vissa håll,
blefve visserligen risken af en prispolitik i petroleumproducenternas
intresse med den nuvarande ordningen minskad; men i stället blefve
faran af att Standard Oil gjorde sig till herre öfver rumäniska
o. s. v. fyndigheter tydligen ytterligare ökad.
Utan att nu alls uttala sig om den rätta lösningen af det svåra
problemet, måste man nog därför ställa sig mycket tveksam inför
det föreliggande tyska förslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
