- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
301

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Åkarpslagens revision - Dechargefrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fallit för frestelsen att bruka den formella häktningsbefogenhet, som
följer med den principvidrigt höga straffsatsen, för ändamål som icke
afsetts med lagens häktningsbestämmelser. Och än mer: det slås
vakt om denna straffsats i det öppet uttalade syftet att få denna
olagliga häktningspraxis bevarad.

Den bakomliggande tanken därvid har möjligen varit den, att brott
mot Åkarpslagen ofta förekomma under sådana omständigheter, att
särskildt på landet, där ordningsmyndigheten för närvarande är mycket
svagt organiserad, oroligheter i större eller mindre omfattning lätt
bli följden af det sätt att agitera mot strejkbryteri mot hvilket
Åkarpslagen så skarpt vänder sig. Hotet med en så drastisk
straffbestämmelse, som den nu kritiserade, och möjligheten att riskera en längre
tids häktning kunde verka återhållande redan vid agitationens början
och därmed i många fall förebygga oroligheter, som, när de väl
kommit igång, kunna leda till följder, som oftast bli sorgligast för
deltagarna själfva.

Detta är möjligt — men för ordningens upprätthållande måste det
sörjas på annat sätt än genom hot med en straffart, som äfven Högsta
domstolen ännu icke ansett sig böra tillämpa ens för de svåraste
fall, eller med åtgärder från ordningsmaktens sida, som ytterst afse
något annat än hvad gällande lag vill vinna genom brottslingars
hållande i häkte.

Dechargefrågan.



Genombrottets regering har fått sitt första fulla ämbetsår
granskadt, och den samverkande utskottsmajoritet, hvars
säkerställande på sin tid var ett af statsministerns hufvudskäl för
första kammar-upplösningen, har funnit allting väl beställdt. Huruvida
resultatet blifvit detsamma, om en högerregering skulle gjort sig
skyldig till sådana felgrepp som dem öfver hvilka nu reservanter i
konstitutionsutskottet gjort sina erinringar kan nog med skäl betviflas.

Så sent som den 1 april 1912 har den nuvarande regeringen
utfärdat en förordning, som kring våra fästningar skapar s. k.
skyddsområden, där utlänningar icke utan kungligt medgifvande få bosätta
sig; ja, där villkoren redan för deras tillfälliga vistande skola
bestämmas af Konungen i statsrådet. Kom så en rysk undersåte,
skrot-(lump-)handlande till yrket, med en begäran, som gick ännu ett stycke
längre: att få besitta fastighet inom Karlskrona skyddsområde.
Befälhafvande amiralen (Sidner) afstyrkte hans ansökan af det
principiella skälet, att det hvarken vore önskvärdt eller tillrådligt, att
utländska undersåtar finge besitta fastighet inom fästningars
skyddsområde; icke desto mindre beviljades främlingens ansökan. Man har
svårt att förstå, när efter en sådan start i fråga om den nya
förordningens tillämpande den öfverhufvud skall tillstädjas utöfva någon
effektiv skyddsverkan.

Ett liknande intryck ger behandlingen af den föreslagna frågan om
utvisande af mormonagenter. Statsmakterna hafva som bekant enats
om att dessas verksamhet är fördärfbringande och bör motarbetas,
och under okt. 1911—jan. 1912 hade från skilda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free