Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Doc. Bööks litteraturforskningar. Af Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 LITTERATUR
till att framhäfva den enhet, som boken genom behandlingssättets
metodiska likformighet äger. Dessa olika studier bilda härigenom en
verklig bok, som måste bedömas som helhet, och hvars särresultat
stå i det intimaste förhållande till hvarandra. Ämnesvalet är
begränsadt till svensk 1800-talsdiktning, och ehuru författaren mera
stannat vid för honom särskildt sympatiska företeelser än vid ett
historiskt urval, har han dock genom den enhetliga belysningen fått fram
en viss helhetsbild af hela epokens bildning. Jag kan med så mycket
mera skäl betona denna punkt, som Books urval mest rör sig inom
romantiken och 90-talet, det vill säga just de epoker, hvilka äro mest
jämförbara och hvilka mest behöfva förenas. Då Böök också
upptagit Snoilskys diktning till behandling, har han därmed berört en
viktig förbindelseled mellan dessa epoker.
En inledande öfversikt af denna utveckling har Böök lyckligt
funnit i Flyttfågelsmotivet, såsom det behandlats af Tegnér, Stagnelius,
Runeberg och Hallström. De tre första dikterna om flyttfåglarna
äro så mycket mera jämförbara, som de sins emellan stå i det mest
direkta historiska samband, något som Böök ytterligare kunnat
understryka, särskildt genom rytmiska studier. Just därför att
förbindelsetråden här är verklig, har det varit så mycket mera lockande
att efterforska den egendomlighet hvarje skald vetat förläna
ämnet. Tegnérporträttet återvänder jag till; om Stagneliusbilden
behöfver jag blott påpeka, att denna är utförd med samma starka grepp,
hvarmed Böök i större studier förut behandlat den. Här vill jag
blott dröja vid Runebergskarakteristiken. Trots att författaren här
knappast kan tillgodogöra sig egna förstudier, ger han en fenomenalt
inträngande analys, som tvärs igenom ungdomsdikten tränger sig fram
till den afgörande tyngdpunkten i hela Runebergs diktning. Trots
att det här är synd att beklaga något, kan jag i alla fall ej
tillbaka-hålla min saknad öfver att Böök hvarken berört Norden, den dikt,
som ger oss Runebergs klassiska prägling af flyttfågelsmotivet, eller
de nära sammanhängande dikterna Svanen och Zigenaren. I
skildringen af Hallströms Flyttfåglarna vill jag här endast beröra den
historiskt djupt betydelsefulla kontrastering, som Böök får fram
mellan Hallströms realistiskt sammansatta behandlingssätt och alla de
föregående diktarnes.
Tegnérskarakteristiken i Flyttfåglarne får ytterligare nyansering och
utformning i två nya studier öfver Polarresan och Carl XII; första
studien skildrar den Tegnérska harmonien, den andra afgränsar denna
mot nyromantiken, den tredje behandlar Tegnérs hjälteideal. Genom
Albert Nilssons och Carl Santessons nyss utkomna undersökningar
har Tegnérsforskningen införts i en ny fas, hvarvid särskildt det
afgörande Kant-Schillerska inflytandet skildrats till sin uppkomst och
utveckling. Böök har oberoende af dessa velat studera hvilken
förening den mäktiga tyska strömmen ingått med Tegnérs djupaste väsen.
Särskildt betydelsefullt synes mig hans fastställande af Kants insats
vid utformandet af det Tegnérska hjälteidealet, något som också
föresväfvat Nilsson. Hur välgörande denna synpunkt är, framgår af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
