Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kan en kristen med godt samvete deltaga i sitt lands försvar? Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 AUGUST JOHANSSON
hvarpå denna Guds gåfva liksom andra Guds gåfvor
missbrukas af mänsklig själfviskhet och högfärd, så att den blir till
olycka i stället för till välsignelse. Men mot detta missbruk
kämpar man inte därigenom, att man låtsas, som om det inte
vore någon skillnad mellan man och kvinna, mellan hälsing
och skåning, mellan svensk och ryss, utan därigenom, att hvar
och en fyller sin särskilda plats, tar vara på sin särskilda
begåfning, sin särskilda uppgift i kärlek till Gud och
medmänniskor. Det är, som det heter i årets s. k. böndagsplakat:
»Liksom hvarje enskild människa är enhvar nation kallad till att
fullgöra sitt anförtrodda värf.»
Javäl, men — nu kommer den kristna försvarsnihilismens
andra skäl — bevarandet af nationaliteten får inte ske med
våld. Jesus förbjuder allt hvad våld heter: »Jag säger eder,
att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig
på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;
och om någon vill gå till rätta med dig för att beröfva dig din
lif klädnad, så låt honom få manteln med; och om någon tvingar
dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.»
Och så, som Jesus talade, så handlade han också. »När han
blef smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han
icke utan öfverlämnade sin sak åt honom, som dömer rättvist.»
Gent emot denna tankegång vill jag ännu en gång påminna
om den stora regeln att tolka allt efter sitt sammanhang. Den
judiska uppfattningen af rättfärdigheten plottrade sönder denna
i en massa småbud, som stodo tämligen fristående från
hvarandra: du skall — du skall icke — det och det och det. För
Jesus behärskas allt, hvad rättfärdighet heter, af två stora bud,
som hänga så nära tillsammans, att de i själfva verket smälta
ihop till ett: »Du skall älska Herren din Gud af allt ditt hjärta
och af all din själ och af allt ditt förstånd» och »Du skall älska
din nästa såsom dig själf». Detta är inga nya bud, som Jesus
så att säga hittar på, utan han hämtar dem från Gamla
testamentet. Och dock är det något nytt han kommer med; detta
nya är, att han sätter de båda buden i så nära förbindelse med
hvarandra och med alla andra bud. »På dessa två bud», säger
han, »hänger hela lagen och profeterna.» För genomsnittsjudarna
på Jesu tid var det en handlings yttre beskaffenhet, som
afgjorde, huruvida den skulle betraktas som rättfärdig eller icke;
för Jesus var det bevekelsegrunden, drifkraften. Den gärning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
