Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Slöseri i ofredstider - En folkrepresentant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 453
len», ty arbetstillfällen saknas aldrig — våra myrmarker, våra
skogar, vår jordbruksjord och mycket annat skulle ha nytta af långt
mer arbetskraft än de kunna få. Men i det nuvarande läget, då en
plötslig stöt rubbat en stor del af det vanliga sammanhanget,
medför det otvifvelaktigt betydliga svårigheter att öfverflytta de
ledig-blifna krafterna till nya lämpliga sysselsättningar. I sådana fall, då
en utgift endast går till arbetarens lön, kan därför äfven ren lyx i
nuvarande läge anses medföra ett visst negativt gagn. Närmast ledes
tanken härvid till Ijänstfolket; dock måste man säga, att behofvet
däraf särskildt på landsbygden så godt som alltid är så stort, att risken
för oundviklig arbetslöshet i detta fall är mindre än i de allra flesta.
En stor del af allmänheten och dess språkrör i pressen ha emellertid
som vanligt försett sig på de allra närmaste verkningarna. Det är
utan tvifvel beklagligt, om modeaffärernas, damskräddarnas eller
lyx-restauranternas personal blir arbetslös, därför att dessa företag icke få
den afsättning de äro vana vid. Men man begår en ren orimlighet, om
man för att hindra detta köper varor, af hvilkas pris kanske några
få procent komma denna personal till godo, medan det öfriga
innebär ett farligt slöseri med landets knappa tillgångar. I verkligheten
ökar man därmed arbetslösheten på andra håll ofantligt mycket mera
än man minskar den på detta.
Slöseriet är nämligen alltid och under alla förhållanden ägnadt att
indirekt leda till ökad och icke minskad arbetslöshet — af ett särskildt
skäl, som ännu ej berörts. Det enda sättet att sörja för
sysselsättning åt svensk arbetskraft är nämligen att öka landets kapitaltillgång,
som i närvarande stund af naturliga skäl är mycket knapp, och
som nu, i motsats till förhållandet i fredliga tider, knappast eller
alls icke kan ökas genom tillskott utifrån. De som ha en ärlig vilja
att i dessa tider offra något af sin bekvämlighet kunna icke göra
bättre än att spara och att använda öfverskottet exempelvis till
teckning af obligationer i ett blifvande inhemskt statslån. Då
statens möjlighet att fortsätta sina vanliga arbeten till stor del betingas
af det kapital den i nuvarande läge kan disponera, och då dess
möjlighet att bereda olika industrier kredit är en viktig förutsättning för
dessas normala fortgång, så befordrar man vårt folks utkomst främst
genom en dylik åtgärd. Sammalunda sker genom direkt
kapitaltillskott till industrien, hvars stora problem för närvarande är att kunna
arbeta på lager, d. v. s. fortsätta produktionen trots den af kriget
förorsakade minskningen i afsättning; intet ställer större anspråk på
kapitalstyrka än just detta. Ökade insättningar i bankerna gör samma
nytta. Sålunda är vårt lands möjlighet att med framgång genomlefva den
nuvarande allvarstiden i främsta rummet beroende af vår förmåga att
spara, hvilket icke är något annat än att öka kapitaltillgången.
Slöseriets profeter äro alltså falska profeter och till på köpet farliga sådana.
I närmast föregående häfte af denna tidskrift
berördes i en artikel under rubriken
»Parlamentarisk kultur» ett förhållande som på senare tid giort sig allt mera
En
folkrepresentant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
