Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - De främmande nationaliteterna i Ryssland och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beröringen med tyskt språk och tysk kultur. Men de hafva icke
sträfvat att beröfva befolkningen dess nationella egenart i samma
mening som polackerna i Litauen och Hvitryssland.
Undervisningen i folkskolorna på landsbygden har bedrifvits på elevernas
modersmål allt ifrån den tid, landet tillhörde Sverige, ända till
1890-talet, då ryskan infördes som undervisningsspråk. Ett
undantag bildade några försök på 1860-talet att i de högre
klasserna undervisa på tyska. Sedan åt letterna medgifvits rätt att
bosätta sig i städerna, öppnades för dem lettiska skolor också
där. Däremot var tyskan undervisningsspråk i de högre skolorna
och vid universitetet i Dorpat.
Emellertid har den lettiska befolkningen, som ekonomiskt är
mycket bättre lottad än den litauiska, icke med några varmare
känslor varit fästad vid den tyska öfverklassen. Detta framgick
med önskvärd tydlighet under revolutionsåren, då flere hundra
tyska gods brändes och plundrades och äfven några tyskar
dödades.
Men under detta uppror i Östersjöprovinserna kunde man
iakttaga en i förhållande till öfriga delar af Ryssland ovanlig
organisationsförmåga och politisk vakenhet hos letterna. De
ryska tjänstemännen aflägsnades öfverallt, och en vald lettisk
administration infördes. Däremot var naturligtvis det motstånd
folket kunde göra mot de reguljära ryska trupperna af ingen
effektivitet. I Estland åter antogo revolterna mera karaktären
af röfverier, och det estniska folkets mindre framskridna
utveckling lät sig förnimma äfven i frånvaron af en genomförd
organisation.
Letterna uppställa liknande kraf på autonomi, som öfriga
icke-ryska folk inom Ryssland. Men det förefaller som om
befolkningen i Östersjöprovinserna — möjligen beroende på den
privilegierade ställning dessa länders adel intagit i mera än
hundrade år i rikets administration — skulle knutits närmare
till den ryska kulturen än litauer och polacker.
Frånsedt polacker och finnar, hvilka genom den långt
fullständigare utvecklingen af deras statliga förhållanden stå i ett
annat plan än öfriga med det ryska riket förenade folk,
erbjuda af de här nämnda nationaliteterna ukrainarna den största
möjlighet att kunna grunda och bevara en själfständig stat.
Därför talar icke blott deras stora antal, 30 millioner, och rika land
utan också folkets höga begåfning, ehuru den förryskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
