Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Republiken och kriget. Af Rütger Essén - Marcel Sembat: Faites un Roi sinon faites la Paix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U8 LITTERATUR
REPUBLIKEN OCH KRIGET
Marcel Sembat, Faites ini Hoi si no n faites la Paix. Paris. E. Figuiére
1913. 3 fr. 50.
Efter Jaurés’ död är Marcel Sembat den mest markanta
personligheten bland Frankrikes socialister, originell och själfständig och på
samma gång långt mera representativ för sitt parti än exempelvis det
gamla partihelgonet Vaillant, som hvart sjunde år demonstreras som
presidentkandidat. Sembat har icke Jaurés’ flödande vältalighet, som
ständigt å tout propos med väldiga fanfarer förde fram
mänsklighetens högsta idéer; han är af en yngre generation, mera måttfull
och realistisk, mera skeptisk, men äkta fransk i aggressiv skärpa och
klarhet.
Socialismen i Frankrike är ju knappast ett disciplineradt parti,
snarare en tendens. De socialistiska grupperna i
deputeradekammaren äro rätt skiftande, och under namnet »socialiste unifié» dölja
sig patrioter och antimilitarister, revisionister och revolutionärer, de
sistnämnda dock mer och mer omoderna, åtminstone i parlamentet.
Sembat har tydligen för länge sedan öfvergifvit den
schablonmässigt socialistiska samhällsuppfattningen, om han nu någonsin hyst
den. Han behandlar Frankrikes politik med ett realitetssinne och
en skärpa i analysen, som göra hans bok till den mest fängslande
lektyr för alla som hysa intresse för de senaste brytningarna i franskt
politisk lif och för alla de karakteristiska dragen i denna
egendomliga parlamentariska regim.
Sembats arbete utkom hösten 1913, under intrycket af den
kortvariga afspänningen efter Balkankrisen och före världskriget. Hans
framställningssätt utmärkes af en — äfven i fransk publicistik —
ovanlig spiritualitet, förenad med en fullständig frihet från fanatism
och en underton af allmän politisk skepsis, som särskildt från
socialistiskt håll gör ett i hög grad välgörande intryck.
Bokens tes framgår tydligt ur rubriken: konungen — eller freden.
Sembat har intet förtroende för den imperialistiskt-demokratiska
republiken som drifver traditionell stormaktspolitik. Den lider af en
inre motsägelse. Ty den politiken fordrar, förutsätter och
framtvingar kriget. Men republiken saknar förmågan att föra krig. »Att
gå mot kriget under ledning af herrar Jules Favre, Poincaré, Barthou,
Trochu, Gambetta, Glémenceau? Skulle vi ännu en gång bli dömda
därtill?» Det blefve en katastrof, hvarifrån Frankrike aldrig skulle repa
sig. Nej, den imperialistiska politiken fordrar ovillkorligen monarkien,
konungen. En koncentration af alla nationens krafter under en fast
och enhetlig ledning redan i fredstid är nödvändig för att ’kunna
med tillförsikt gå mot afgörandet. Ty kriget är ej ett »hors d’oeuvre»
i nationens lif — ett momentant heroiskt afbrott i det fredliga arbetet.
Nej kriget föres redan i fred, i rustningarna och diplomatien,
»Favant-guerre». Där skapas segerns förutsättningar, »la silencieuse
concen-tration de toutes les énergies nationales». Vill Frankrike vandra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
