Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Dagens frågor
- Ett uppvaknande
- Tysk själfbesinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
definitivt brutit med den farliga tron på möjligheten af att genom
undfallenhetspolitik ernå drägliga villkor för en fortsatt nationell
tillvaro under rysk spira.
Tysk själfbesinning.
För den, som från den neutrales ännu så länge
oantastade, om också dyrt betalda åskådareplats
betraktar det pågående stormaktskriget, måste otvifvelaktigt de strider,
som utkämpas med bläck och trycksvärta, framstå bland de minst
tilltalande. Kommunikéernas och motkommunikéernas korthuggna
rader bringa sins emellan oförenliga uppgifter: hvad den ena parten
jublande firar som en seger, antecknas af motparten med lika
tillfredsställelse såsom ett nederlag; gemensamma äro blott budskapen
om människolif som spillts och kulturskatter som sköflats. Det haglar
beskyllningar och motbeskyllningar för svikna folkrättsliga
förpliktelser och onämnbara grymheter. I den vilda tidningsfejden träder
giftpilen eller knölpåken i stället för smidigare och ridderligare
vapen, och det på alla håll, om ock en viss inflytelserik del af den
engelska pressen synes intaga den föga eftersträfvansvärda platsen
såsom facile princeps. Det lönar sig knappast längre att söka
genomplöja den växande mängden af småskrifter, där alltför ofta bärare
af inom den europeiska odlingen frejdade namn slösa sin lärdom,
sitt skarpsinne och sin stilistiska konst på uppgiften att visa, att
motståndaren icke har ett ärligt hår på sin kropp. Intet under, att den
som betraktar stormaktskrigets växlingar utan blick för den stora
kampens djupare liggande orsaker och nödvändighetsbestämda
driffjädrar och syften, utan öga för hvad som sker i det som sker, kanske
tillika med den optimistiska förvissningen att allt »havde endet saa
godt og saa smukt» genom en enkel vädjan till Haagdomstolen, ej
förmår att i alltsammans se annat än en civilisationens bankrutt,
en återgång till naturtillståndet, hvilket som bekant kallare och
skarp-syntare tänkare än Rousseau betecknat såsom ett bellum omnium
inter omnes.
Men det låter sig å andra sidan knappast förneka, att den
fruktansvärda kamp, som rasar, både hos de enskilda och hos nationerna
gifvit nytt lif åt de ädlaste krafter, krafter som synas frigöras blott
genom det hårdaste yttre tryck. Ojäfviga iakttagare, som fått följa
händelserna på närmare håll — och den svenska pressen har bragt
sina läsare förträffliga skildringar från både den franska och den
tyska sidan — ha i största utsträckning kunnat fastslå detta. De
skildra det dödsföraktande modet, den offerglada villigheten, den
järnhårda uthålligheten hos männen i skyttegrafvarna. Från det inre
lifvet hos de folk, som ha blomman af sin manliga ungdom i
striden, mäla de om modig offerhåg, om fast sammanhållning, om inre
tvedräkt som försvunnit, om klass-skrankor, som fallit, om villighet att
bära alla offer och tåla allt tvång, som hänsynen till det hela, till
det gemensamma landet nödvändiggör. Något af denna de stora
händelsernas svidande och skarpa men också luttrande och renande
verkningar på nationens lif erforo ock vi under några korta veckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0159.html
