Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - De tyska vittnesbörden om tyska grymheter. Af Elis Wadstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 223
Hauser» beträffar, lia antecknaren och hans (bataljons)kamrater ej
varit med om att förorsaka detta, såsom framgår däraf, att de
befunno sig på afstånd från Dinant och voro »du 177:e d’infanterie»
(B. s. 26). Det af soldaten omtalade sjungandet af en tacksägelsepsalm
står således ingalunda som afslutning på någon af nedskrifvaren och
hans i psalmsången deltagande kamrater gjord »laide besogne», ej
heller skildras här, såsom förf. s. 26 säger, någon »sac» : utplundring
af Dinant, som kulminerat med inslungande af brandgranater i husen.
Psalmsången omtalas i en genom tankstreck från det närmast
föregående afskild anteckning, som afslutning på hela den skildrade
dagen med dess mödor och faror.
Hvad vidare angår förf:s tolkning af »Einschlagen von Granaten in die
Hauser» såsom »Lancements de grenades incendiaires (brandgranater)
dans les maisons», så är den icke korrekt. Ordet »incendiaires& har
tillsatts utan motsvarighet i originaltexten, som endast talar om
granater, s Einschlagen» är ej att förstå som »lancement» (slungande,
inkastande), utan betyder »nedslag»; (sålunda talar Bismarck i ett bref
om »das Sausen und Einschlagen der Granaten»). I nämnda punkt
berättar soldaten således blott, att han och hans kamrater sett, huru
vid beskjutningen af Dinant granater slagit ned i husen. —
Därigenom att förf. ej uppmärksammat det ofvan påpekade breda
mellanrummet före rad 6 nedifr. i anteckningarna å fig. 17, har han
styrkts i en uppfattning af dessa anteckningar, som gifvit honom
anledning till en af hans svåraste anklagelser mot tyskarna.
Ifrågavarande afsnitt jämte det nästföregående lyder:
»Neben der gerecht(en) Wut der Soldat(en) schreitet aber auch
purer Vandali[smus] In ganz leere(n) Dörf(ern) setzen sie den roten
Hahn ganz willk(u)rlich auf die Hauser. (M)ir tun die Leute leit.
Wenn sie auch unfaire Waffen gebrauch(en) so verte(i)digen sie doch
nur ihr Vaterland.»
Så kommer rad 6 nedifr. det nya, genom ett bredt mellanrum
utmärkta afsnittet (som förf. i sin transkription trycker i omedelbar
följd med det föregående):
»Die Grausamk(ei)te(n) die ver(ii)bt wurde(n) & noch werde(n) v(on)
s(e)it(en) der Biirger werd(en) (er)nst gerächt».
Därpå följer efter ett smalare mellanrum ett nytt afsnitt:
T>V(é)rstummlung(en) der Verwunde(ten) sind an Tagesord(nun)g.»
I st. f. »(er)nst gerächt» r. 3 nedifr. har förf. läst »wust gerächt».
Af ordet före »gerächt» synas emellertid tydligt de tre sista
bokstäfverna såsom -nst-7 i ordets första typ »e-», är visserligen ringen något
utsuddad, men dock säkert urskiljbar; typen mellan e- och nst är
till väsentlig del utplånad, men »e nst» kan ej suppleras annat än
till »e(r)nst», hvarför denna form här är att betrakta som fullt säker.
Hvilketdera är det nu, belgier eller tyskar, som föröfvat de i
anteckningen omtalade stympningarna af sårade?
Förf., som utan att beakta det breda mellanrummet före rad 6
nedifr. fört den där börjande punkten till det föregående afsnittet,
hvari antecknaren klandrar tyska våldsåtgärder, har därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
