Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - De tyska vittnesbörden om tyska grymheter. Af Elis Wadstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 LITTERATUR
kommit att taga för gifvet, att äfven det, som sedan följer, afsåge
att vara anmärkningar mot tyskarna. Då han därtill läst denna
punkt så, att antecknaren skulle beskyllt tyskarna för att ha hämnats
»wust» (»dune facon sauvage»), har han ytterligare styrkts i denna
sin uppfattning och i anslutning därtill fattat de i det följande
omtalade stympningarna af sårade såsom afseende det »vilda»,
barbariska sätt, hvarpå tyskarna skulle ha hämnats. Men då med »Die
Grausamkeiten» en ny anteckning börjar, och det sätt, på hvilket
tyskarna hämnat de af belgierna föröfvade grymheterna, blott
karakteriseras såsom »ernst» (allvarligt, strängt), är det minst lika möjligt,
att antecknaren här är inne på en annan tankegång och att han i
stället för att vilja ytterligare klandra tyskarna, nu å andra sidan
vill framhålla de grymheter, som belgierna låtit komma sig till last,
och att således »Die Verstiimmlungen der Verwundeten» afser de i
förra stycket omnämnda, af belgierna föröfvade »Grausamkeiten»,
Då ifrågavarande anteckning är så tvetydig, kan den således
ingalunda, såsom förf. (jfr s. 36) gör, andragas »pour montrer å quel
point il est usuel dans 1’armée allemande de mutiler des blessés».
Samma beskyllning mot tyskarna söker förf. äfven bestyrka genom
tre faksimilen (fig. 14, 15, 16) af stycken ur en tysk landsortstidning,
hvari en underofficer från orten lämnar en skildring från kriget.
Men i dessa är det fråga om att ge dödsstöten åt sårade — eller åt
sådana, som låtsades vara det — under brinnande strid, och i
en dylik situation kan ej begäras, att soldaterna skulle ha tid och
kallblodighet nog att afväga, hvilka fiender vore tillräckligt sårade,
för att de utan risk för sig och sina kamrater kunde låta dem lefva.
-— Dessutom meddelar förf. ytterligare ett faksimile (fig. 13), en sida
ur en tysk soldats anteckningsbok, där det heter: »Im Wald ein(e)
sehr scheue Kuh nebst Kalb angeschossen gefunden (und) wieder franz
Leichen schreck(lich) verstummelt.» Detta ställe bevisar ju ingenting,
då äfven förf. måste medge, att dessa lik kunde ha blifvit »mutilés
par des armes loyales». För öfrigt märkes här, att i B:s
transskrip-tion meningen blifvit förvanskad (eller otydlig), därigenom att ett
semikolon tillsatts efter »gefunden»; »wieder» hör nämligen (jfr fig.
r. 2, 3) till »gefunden», ej till »verstummelt».
I det föregående har jag redan haft anledning att påpeka ett ställe
(»Einschlagen von Granaten»), som af förf. öfversatts på ett oriktigt
sätt. Äfven vissa andra af hans tolkningar lämna rum för
anmärkningar. Sid. 19 öfversätter förf. »Aber da gab es Feuer» (fig. 8, r. 12,
13); »mais la, incendie». Såsom framgår af sammanhanget och äfven
däraf, att »Feuer» i det tyska militärspråket är det tekniska
uttrycket för fyr (eld ur skjutvapen) betyda orden i stället: »Men då gafs
det fyr» (jfr t. ex. i en stridsskildring, som läses i ett af de senaste
numren af tidskriften Die Hilfe, N:o 9 s. 136: »es gibt Feuer iiber
Feuer von vorn, von den Flanken, jå halb von hinten»); »incendie»
skulle soldaten däremot helt visst ha återgett med något annat
vanligt ord för detta begrepp (»Brand», »Verbrennen» 1. dyl.). Det
sammanhang, hvari ifrågavarande passus förekommer, är följande, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
