- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1915 /
321

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Svensk neutralitet. Af Harald Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina egna reserver. Ryssland är fullt upptaget på sitt eget håll,
anlitar till det yttersta vår neutralitet och transitotrafik, har alltså
tydligen uppskjutit sina företag mot oss till någon bättre
lägenhet efter krigets slut.

Våra förment riktiga neutralitetsifrare ha tydligen ingenting att
anmärka mot detta sakernas skick. Någon fara östanifrån för
oss nännas de knappt antyda, om ej för att hänvisa till den
ädelmodiga hjälpen från »framtidens Ryssland», d. v. s. dessa
anarkismens landstrykare, bland hvilka det är så svårt att
skilja på svärmandar och provokatörer. Men eftersom
ryssvänligheten äfven i denna form står så lågt i kurs hos oss,
vilja de helst, trots kanonernas dån till och med invid våra
egna knutar, ha alldeles tyst om Rysslands deltagande i kriget.
För dem skall det vara först och främst, så godt som
uteslutande en kamp emellan England—Frankrike (»för det
olyckliga Belgien, det oskyldiga Belgien!») och Tyskland, emellan
»demokratien» och »militarismen». Sedan man sålunda blandat
bort korten för de beskedliga svenskarna, återstår ingenting
mer än att tumla om på nytt med det »lokala vetot» och
den kommunala rösträttsskalan, med pilsnerdrickans alkoholhalt
och den blifvande »vänsterministärens» kulörblandning.

Förslår verkligen den neutralitet, som vi alltjämt så ärligt
och troget iakttagit i Rysslands svåra nödläge, att betrygga oss
äfven för framtiden, räcker den utlofvade friden, med dess
»härliga välsignelser» och »förädlande» parlamentarism, att
förskaffa oss Rysslands evärdliga tacksamhet för det ridderliga
naboskapet?

Högst sannolikt ej, heter det på andra håll, men kanske
kunna vi försöka en »aktion», som skall inledas med
Ålandsfrågans återupplifvande och yrkanden på ett »autonomt»
Finland såsom »buffertstat» emellan Sverige och Ryssland.

*



Så mycket borde åtminstone alla fosterlandsvänner kunna
enas om, att vi under inga förhållanden skola låta tvinga oss
att gå med Ryssland mot Tyskland. Det vore ju den upp- och
nedvända världen, om vi skulle hjälpa till att nedbryta det
tyska bålverket mot öster — ett uppenbart själfmord, hvartill
intet folk behöfver eller kan tvingas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free