- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1915 /
355

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Fattigvårdsreformen. Af Axel Hirsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fattigvård kunna, om den nödställde ej har hemortsrätt i den
kommun, som lämnar fattigvården, i regel återkräfvas af
hemortsrättskommunen. I utlandets fattigvårdslagar förefinnes i
allmänhet icke någon uppdelning i obligatorisk och frivillig
fattigvård. Där existerar icke annat slag af legal fattigvård än den,
som motsvarar den obligatoriska fattigvården hos oss, fastän
gränserna för skyldigheten att lämna fattigvård kunna vara
dragna på olika sätt.

Då stadgandet om den obligatoriska fattigvården (§ 1) är af
grundläggande betydelse, må detsamma här meddelas enligt
lagförslagets egna ord. »Befinnes minderårig eller den, som i följd
af ålderdom eller sjukdom eller af annan anledning är
oförmögen att genom arbete försörja sig, sakna medel till sitt
lifsuppehälle, skall han, där hans behof icke annorledes afhjälpes, af
det allmänna erhålla fattigvård, på sätt i denna lag sägs.»
Genom tillägget af de af mig kursiverade orden har området för
den obligatoriska fattigvården i någon mån utvidgats, men det
mest betydelsefulla i afseende på paragrafen framgår knappast
af lagtextens ord och beröres helt flyktigt i motiveringen.
Enligt förslaget skall nämligen fattigvård som utgår anses
såsom lämnad åt den nödställde personligen. Däraf följer, att om
fattigvård lämnats minderårig, föräldrarna icke skola anses såsom
understödstagare, såvidt de ej själfva erhållit del af understödet.
Ett exempel torde visa, huru viktig denna bestämmelse i själfva
verket är. I Kungl. Maj:ts utslag af den 20 sept. 1883
förklarades, att fattigvård, som under mannens sjukdom lämnats åt
hustru med åtta minderåriga barn, icke var att anse såsom
obligatorisk fattigvård, ehuru det var uppenbart, att hon icke varit
i stånd att genom sitt arbete försörja sig och barnen. Den
fattigvård, som meddelades barnen, ansågs nämligen såsom lämnad
åt modern, och då hon var arbetsför, kunde fattigvården ej
betraktas såsom obligatorisk, ty sådan fattigvård utgår endast till
den, som är oförmögen till arbete. Det faktiska nödläget var
och är ännu i dag icke det afgörande.[1] Enligt Kommitténs


[1] Detta utslag plägar alltid användas för att exemplifiera den gällande
fattigvårdsförordningens stränghet. Ännu »strängare» är dock ett Kammarrättens
utslag af den 2 nov. 1910, hvari förklarades, att fattigvård, som lämnats åt en
af sin man öfvergifven kvinna, hvilken i följd af blodbrist och allmän svaghet
enligt läkarebetyg vore oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets
uppehälle erfordrades för henne och hennes 6 minderåriga barn, icke var att
anse som obligatorisk fattigvård. På grund häraf befriades Stockholms stads
fattigvårdsnämnd från skyldigheten att ersätta Malmö stads fattigvårdsstyrelse
den fattigvård, som lämnats familjen. — Detta utslag anses allmänt hardt när
obegripligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free