Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Fattigvårdsreformen. Af Axel Hirsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslag däremot skall hänsyn först och främst tagas till behofvet
af hjälp. Vederbörande fattigvårdsstyrelse skulle sålunda i nyss
nämnda fall ha varit pliktig lämna fattigvård. Och detta måste
själfklart hälsas med tillfredsställelse. Nekas kan emellertid
icke, att gränsen mellan den obligatoriska och den frivilliga
fattigvården enligt Kommitténs förslag synes blifva tämligen
sväfvande. Vid hvilken punkt upphör det faktiska nödläget,
så att därefter lämnad fattigvård anses såsom frivillig? Skilda
meningar komma att göra sig gällande vid bedömandet, om
»faktiskt nödläge» föreligger eller ej. Fattigvårdsstyrelser, mot
hvilka talan väckts om ersättning för lämnad fattigvård, komma
ofta att bestrida, att den lämnade fattigvården varit obligatorisk,
och de dömande myndigheterna få mycket svårlösta uppgifter
sig förelagda. Det kan f. ö. rent af tänkas, att en person, som
vistas i en annan kommun än den, hvarest han har hemortsrätt,
blir synnerligen ofördelaktigt ställd, enär fattigvårdsstyrelsen i
vistelsekommunen ej lämnar hjälp, förrän uppenbart svårartadt
nödläge inträdt. Först då kan nämligen fattigvårdsstyrelsen vara
fullt viss om, att den lämnade fattigvården såsom varande
obligatorisk blir ersatt af hemortsrättskommunen. Denna svårighet
existerar i viss mån äfven nu, och det torde vara nära nog
omöjligt att formulera bestämmelserna om den obligatoriska
fattigvården så, att dess område på samma gång blir skarpt
afgränsadt och omfattar alla fall af verkligt nödläge.
Mycken undran har försports bland de intresserade,
huruvida Kommittén skulle föreslå, att fattigvårdens handhafvande
fortfarande skulle uppdragas åt de skilda kommunerna eller att
större fattigvårdssamhällen skulle anordnas. Röster hafva
nämligen höjts för, att staten borde öfvertaga hela fattigvården,
andra hafva förordat landstinget som fattigvårdssamhälle, en och
annan har velat öfverlämna fattigvården åt häradet, åter andra
hafva för fattigvårdens ordnande föreslagit en sammanslutning
kommunerna emellan, så att man finge fattigvårdssamhällen
med ett visst minimiantal invånare. Ganska allmänt har det
ansetts, att vår fattigvårds mångenstädes otillfredsställande
förhållanden hafva sin förnämsta orsak i de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
