Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Ett kriminalpolitiskt problem - Ögonblickets krigshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 453
för vederbörande myndighet att släppa honom dessförinnan eller till
obestämd tid med visst minimum eller alldeles obestämd tid?
Mycket beror naturligtvis på beskaffenheten af den myndighet, som har
frågans afgörande i sin hand. Man har ju vant sig vid att i
domstolarna se en garanti mot ett obehörigt statsingripande. Tvifvelaktigt
är emellertid, huruvida i detta fall domstolen, som ju under så
ytterligt kort tid har delinkventen om hand, är lämpligast att afgöra
dessa svåra frågor, som kräfva en mycket ingående kännedom om
brottslingens karaktär. En medverkan af fängelsemyndigheterna, som
med ökade möjligheter till individuell fångbehandling erhålla bättre
tillfälle än nu att pröfva fångarna, synes i alla händelser
oundgängligen nödvändig. Och slutligen — hur bör vistelsen gestaltas i de
skyddsanstalter, som äro afsedda att mottaga personerna i fråga
kanske för lifstiden? Ju mera förutsättningen för skyddsåtgärdens
vidtagande bestämmes med hänsyn till andra omständigheter än
begångna gröfre brott, dess mera motbjudande förefaller det att gestalta
de internerades lif alltför aflägset från hvad de själfva skulle kunna
ernå i friheten. Men å andra sidan lurar faran att på något sätt
premiera de uppenbart dåliga medborgarna på de godas bekostnad.
Vid lägre grad af allmänfarlighet synas som nämnts så ingripande
åtgärder som frihetens beröfvande ej kunna ifrågakomma i första
hand. En stödjande och hjälpande öfvervakning af den frigifne,
anordnad ungefär som öfvervakningen af villkorligt frigifna, och
med internering såsom påföljd vid dåligt uppförande, synes en
lämplig mellanform. En sådan öfvervakning, som ju främst tager sikte
på de viljesvagas upprätthållande, bör äfven kunna ifrågasättas för
frigifna, hvilkas omedelbara allmänfarlighet ej ligger i öppen dag,
men hvilkas omöjlighet att reda sig på egen hand är dess mera
uppenbar. Hur långt man därvid bör gå, är gifvetvis en synnerligen
invecklad fråga, ej minst med tanken på de anspråk en sådan
lagstiftning ställer på frivilliga krafter.
Dessa och många andra svårlösta frågor ingå i problemet i fråga.
Lyckligtvis behöfver icke vid dess lösande till de många tekniska
svårigheterna sälla sig också den värsta af alla — motsatta politiska
åskådningar. Den starka betoning af statsmakten, ett sådant
lagstiftningsarbete måste innebära, torde icke eller borde icke vara främmande
för vare sig konservativ eller socialdemokratisk åskådning, om
därmed förenas erforderliga garantier mot missgrepp af myndigheterna;
och ett liberalt parti, som så nyligen med välvilja mottagit
alkoholistlagen, kan icke gärna tänkas hafva några principiella invändningar
mot ett statsingripande af ifrågavarande slag.
Att skrifva historia om ett krig, medan det ännu
pågår, har alltid varit en vansklig uppgift, så visst som
all historia kräfver perspektiv och krigshistoria icke minst. Men
påståendet gäller i nästan ännu högre grad än förr om det
världskrig, som för ögonblicket sätter Europa i lågor. Den viktigaste
källan — de officiella kommunikéerna — gifver i allmänhet endast
Ögonblickets
krigshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
