Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Goethe och vi. Af Edv. Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 EDV. LEHMANN
derliga klapp på axeln, hvarmed geheimerådet a tråder den unge
professorn från att vara medlem i den patriotiska förening, som
hade bildats i själfva frihetskampens år för att få bukt med
korsikanaren, faller nu en smula tungt på våra skuldror, i
synnerhet som den hade en anstrykning af ämbetsmyndighet; men
maximen, hvarmed han i samma samtal motiverar sina goda
råd, tala något för tydligt om de fyra generationer, som skilja
oss från hans. »Uberhaupt soll man sich in das Spiel der
Gros-sen nicht einmischen», fortsatte han nämligen och sade därnäst
en del om att genom sådant politiserande intet är att vinna för
saken och mycket att mista för ens egen person. — Det var
året före slaget vid Leipzig! »Mir erlaube man, diesen neuen
Dingen zweifelnd anzuschauen», säger han om de politiska
konstitutionerna, och hvad han säger om dessa och deras
fler-talsvälde kan måhända just i detta ögonblick ha en viss
aktualitet — han var icke blind för mass-suggestioneri —; men den
tviflande åskådarens ord gälla i själfva verket allt det politiska
och sociala lif, som rörde sig i det nya århundradet. I den
lilla nyttiga bok, »Meine Religion; mein politischer Glaube»,
hvari Wilhelm Bode har sammanfört Goethes uttalanden om
dessa två ämnen, finnes i verkligheten icke ett enda ord, som
pekar ut öfver de tyska småfurstarnas byråkratiska regemente.
»Welches Recht wir zum Regiment haben, danach frågen wir
nicht — wir regieren! Ob das Volk ein Recht habe, uns
abzu-setzeii, darum bekummern wir uns nicht; wir hiiten uns nur,
dass es nicht in Versuchung komme, es zu tun» — detta är ett
af de yttranden till kansler v. Muller, i hvilka han konfidentiellt
och kollegialt har afslöjat sina statsmannatankar.
Hvad kvinnan betydde i Goethes lif, vet enhvar; hans
ynglingasjäl var lik en blomma, som blott kunde slå ut, när en
kvinna andades på den, och för honom, den ständige erotikern,
var det ända in i hans höga ålderdom ett alltjämt återvändande
behof att »förnyas i sitt sinnes ande» under tillbedjarens
ungdomliga spänning eller under utvecklandet af den magnetiska
dragningskraft, han utöfvade på jungfruliga naturer. Men också
hans tankes finhet och den sympatiska varsamheten i hans
natur hade utvecklats under en tidig skolgång hos kvinnan, därom
vittnar nästan hvarje sida af hans långa, dagliga brefväxling
med fru v. Stein. Näst Herder var det väl ingen människa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
